Fan vad jag saknar dig...

Kom tillbaka... vet att jag inte ska tjata och älta.

Men vill ha dig tillbaka.

Vill inte leva utan dig. Försöker tänka på massa annat, men det går ju fan inte. vill inte, kan inte och måste fan inte.

Eller måste jag det?

Jag älskar ju dig så, du hade synnerligen en speciell plats i mitt hjärta.
Du kunde få mig till precis vad som helst, på både gott och ont.

Det är för jävligt. Just att livet runnit ur din fina kropp.
Varför just du?

Hur hade du tänkt dig att jag skulle överleva?
jag gör kanske inte det, kanske bryter samma fullständigt, känns nästan så.

FAAAAN....