Idag började mitt nya liv!

Nu e ni nyfikna va??
Med mitt "nya liv" menar jag att jag hädan efter ska se till mitt eget bästa i dom allra flesta fall (efter barnen, fast dom har alltid gått först)

Bryr mig alldeldes för mkt om andra och deras problem, ta rpå mig för mkt..
Har en viss förmåga och tro att jag kan rädda hela världen.
Ger all min kraft på dom jag älskar, just nu på en speciell person som liggermig oerhört varmt om hjärtat.
Nu får det iaf vara bra, nog,,, Finito!
Jag ger bara mig själv en nedrans massa huvudvärk.
Får ångest när jag hjälper honom och misslykas, får ångest när jag inte känner att jag ställer upp tillräckligt.
& som ni vet har jag ångest så det räcker och blir över ändå.
Har ställt upp så mkt på honom att jag helt glömt bort mitt eget liv.

Han förtjänar det, det gör han. Men ingen kan rädda honom, bara han själv.

Alla har eget ansavr för sit liv och sina beslut. Man kan bara finnas till i den mån man kan.

I vilket fall som helst, han e en av mina närmsta vänner, älskar honom till döden tamejfan....
nu ska jag ringa min bästis <3