gråter, gråter...

fan...
vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig maktlös.
just tanken på att nu är du borta forever, inte en månad, inte ett år utan för alltid.

Kan känna hur du känns, hur du luktar...allt.
höra din röst. Känna din skäggiga haka mot min kind.

se hur du fumlar runt i lägenheter, tigger cigg. Säger att jag är söt när jag ser allvarlig och sur ut, du bad mig rynka pannan igen.

Ville inte skälla på dig, jag tyckte inte det va så roligt heller alla gånger, men vill bara få dig att inse.
Du sa att jag va för snäll, att du tog mig för givet.

Jag kunde inte va annat. Älskade dig som en bror.

denna låten sa jag till dig att jag ville ha på min begravning.