Det gör så jävla ont..

Tung dag idag.
Vet inte om det är för att jag gått in i en chockfas nu och inte fattar att han aldrig kommer tillbaka eller om det är så att jag faktiskt har insett.

Det smärtar så jävla mkt.
När olyckan hände och fram till begravningen va allt så intensivt, man bara grät och grät oav brutet i flera veckor.

Man pratade och kramades med fok, pratade och ältade.
Man hade begraving att invänta.
Man fick se honom. Det va någonting hela tiden.

Vi valde musik, pratade minnen...

Men nu är begravningen över, till viss del känns det lite lättare.
MEN ändå mkt tynngre. En annan sorts sorg.

En sorg när man verkligen stundvis kommer på att man aldrig mera kommer få ses.
Det är sjukt.
Helt j-a sjukt.

Min lilla älskade Conny, fan. Nu gråter jag igen. Kan inte sluta.
Saknar honom så fruktansvärt mkt, kan inte med ord beskriva hur ont det gör.

Det smärtar nått sanslöst mkt. Det gör så ont. Hela själen gråter. Nu är jag inte speciellt rädd för att dö längre. Vet att Conny väntar på mig. För det gör han.

Förstår att det för många kanske verkar konstigt att man kan sakna en "kompis" så mkt.
Men han va inte bara min vän. Vet inte vad jag ska kalla vår relation.
Dels va han en av mina bästa vänner, han va på ett sätt som en bror för så mkt älskade jag honom, han va som min pojkvän oh samtidigt som min son.

Visst låter det konstigt, men vi hade en intensiv relation, det händ emkt runt omkring och det va mkt hela tiden.
Stundvis va jag fruktansvärt less på honom, att få jaga honom, att sitta i telefonen med socialen, polisen behandlinghem.

LEta rätt på skumma kompisar för att få tag på honom, plåstra om honom och tvätta rent sår.
MEn fan vad jag brydde mig om honom. Fan det känns så jävla tomt.
Vill inte förstå.
Vill ha honom tillbaka. Tänk vad döden är definitiv.
Det kommer plötsligt och på några sekunder är det ofattbara oh vidriga ett faktum.
Usch.

Fan jag har verkligen ont i hela kroppen idag. Regnar gör det med.

Känner iaf att han finns med mig. Han vakar över mig, det är jag övertygad om. Det gjorde han ständigt när han levde så det lär han fortsätta med. Känns iaf bra att intala sig att han finns med mig, även om det som kommer efter döden inte är nått anat än bara tomhet.
Neeee fy fan, dax att snyta sig....