Veckor går fort som fan..
Flera veckor utan min älkling... ÅÅÅÅÅ jag e så kär i honom...
VArför finns han inte??
Fan ena stunden är man glad för att i nästa gripas av panik.
det är så sanslöst tomt och tyst.
Minns två veckor innan han dog, va osams och såg honom komma gåendes på stan när jag kom i bilen från jobbet, jag tänkte "neeej kommer han hem till mig nu också"
JAg skrek på honom och han sa att jag va söt när jag va arg, vilket gjorde mig ännu mer förbannad.
HAn väckte barnen och började leka med dom. Fan vad arg jag va.
Ringde Roger och bad honom hämta honom vilket han inte tänkte göra eftersom jag va dum nog att släppa in honom.
Om ni bara visste vad jag skulle betala för att få se honom komma gåendes på gatan en sista gång.
Trodde jag upplevt livets helvete men icke.
Så här mkt visste jag inte ens att man kunde sakna någon.
Jag älsakr honom.
Tror aldrig jag kan finns någon igen som kan få mitt hjärta att bulta som han.
Någon som kan få mitt hjärta att ´slå dubbelt i så många å vid minsta tanke.
Aldrig får jag träffa någon som älskar mig och ger mig den omtanke trots sitt felvalda leverne.
Aldrig mer får jag träffa en mer omsorgsfull och godhjärtad människa.
Heller aldrig en mer manipulativ man, ingen kunde få mig så arg som han men heller inte så glad.
Kan inte få in det i min hjärna.
Minns när vi skojjade om att han hade kondylom, då ringde han på min telefon svarare och sa "tjena det är kondylom-Conny ring mig så fort du hört det här haha"
Man kunde inget annat än att skratta åt alt du sa.
Bråkade man så fick du en att skratta.
En gång har du skrikit på mig. När man bråkade i telefonen brukade du säga "jag säger upp kontakten med dig, du vet att jag gör det, ring aldrig mig mer.." så slängde han på luren.
Jag är inte den som krusar så jag ringde inte, fem minuter senare ringde han "hej det e Conny, skulle bara säga att du ska inte ringa mig mer..."
han kunde inte hålla sig. Han älsakde mig.
Det var vi. Har det alltid vart.
Vet när han skrev "johanna jag älskar dig" på facebook, då va det flera från år skoltid som skrev "gammal kärlek rostar aldrig"
det va sött.
Det va vi, vi va så lika men ändå så olika.
HAr lagt ner min bok för tillfället orkar inte.
Kanske skulle jag skriva en bok om saknden till dig?!
Vilket jävla liv du levde, Hur du vantrivdes många gånger, hur fel det kan bli när man väljer fel vägar.
Fan saknar dig så min lilla vän.
Glömmer dig aldrig.
Åååå Connyyyyyyyyyyyyyyy

Denna låten är från mig till dig min älskade vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar