Japp, min älskade man e ju och kollar in behandlingshemmet han kommer spendera kommande halvår på.
Känns sorgligt men bra.
Livet får sig en vändning i fler än en bemärkelse, livet tar positiva ändringar både med skola såsom det ekonomiska.
Tror allt kommer g¨super, om två år har jag nog en liten walfridsson på armen och mår jävligt bra =)
Med en 110% nykter man, och glada kids (dom e visserligen jämt glada)
Jag funderar på om man ska ta tag i sig själv och käka en fruktansvärt sen frukost.
E sugen på startmusli, oboy....Kaffe....Hmm...
Nååå ..det får nog bli det...
Tooodilooo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar