Ahh

Livet är bra härligt, nästan fulländat.
Sitter här med en rykande fet AK-47:a i mungipan, bakåtlutad...Kraftigt suckande över alla världens bekymmer.
Gnuggar mina händer njutfullt över Kentas mjuka skrovliga röst i högtalarna.

Nja ok jag ljuger, förutom det där med att ja lyssnar på Kenta.
I ärligthetens namn känns det just nu som helvetets paradis.

Inget av mina barn vill sova,båda säger emot, båda grinar hysteriskt om vartannat över vad den andra gör, får inte tag i Markus, Jag fryser som fan, jag har inga möbler..

Min katt har förvandlats från en ursöt svart spinnande boll till en skrikande kåt revirpinkande könsmoget monster. Grrr...

Just nu är det inte lätt att vara Johanna.

Fast trots detta är jag ganska nöjd med livet som det är just nu. Jag har ju allt man kan önska.
Iaf det som verkligen-verkligen betyder nått.

Ska dock ta mig en Kall och luta mig tillbaka och fortsättningsvis lyssna på Kenta (När barnen somnat) och sen raka Manges Pung (eller huve eller va fan det va)

Skön Låt !