Älskade...

Vill ha dig i mitt knä..tillåta mig själv att vara aningen disträ.
Din kropp mot min, skyddad av högsta instans. Dina andetag vibrerar tyst mot mitt skinn.

Befriad från formaliteter, med din hand i min, andra handen söker sig fram jag trevar fram o allt får bli precis som det vill.

Jag tror mig vara besyddad, mitt i en värld som är skrämmande skev.

jag gör just ingen skillnad på sånt som jag upplevt och sånt som kunde hänt.
Jag låter bli att akta min tunga, jag låter ord komma ut.

Folk ställer mig frågor utan ens vilja att förstå.
Jag besitter en vilja, men tvivlar ständigt på att jag kan.

Markus, vet inte ens om du är vaken där du ligger i ditt rum så långt bort.
Jag spelar just nu som jag själv vill, på min trasiga stol som tron.

Mitt i en iskall värld finner jag någonting skönt.

Och ingen sensor står i dörren mitt i mitt undermedvetnas land.

Älskar när du lägger läpparna i min handflata.
Kan nästan förnimma något jag tidigare aldrig märkt, det lämnar mig här påtagligt starkt.

När jag hade dig i knät, va jag just då bara glad att just du och jag fanns....

Du är så fin, förändra dig aldrig, fördjupa dig alltid...