Den är till för att vara minst två i och nu är jag själv, nästan så jag hoppas båda barnen vaknar i natt och kommer insmygandes med snuttefilten under ena armen och en kudde i andra och piper efter en kram.
Snart påbörjas Markus utsluss, och nu känns allt så hopplöst och tiden bara kräälar fram som en slemmig snigel.
Vill verkligen ha hem honom nu, nu är alla mina krafter slut typ. Till och med reserv energin blinkar rött.
Jag känner mig helt matt. Känns som att jag kämpat och fokuserat så på just detta, och nu när det börjar närma sig så står tiden bara stilla.
Antar jag borde vara glad att det gått så bra (och tro mig det är jag) bita ihåp och fortsätta kämpa nu när det bara är slutspurten kvar.
Om någon månad är han hemma lika mkt som borta och om dryga 3 månader är han hemma på heltid och påbörjar sin undersköterske utb som han kommit in på Jag är superstolt, jätteglad och fantastiskt lyckligt lottad.
Inte bara för att jag hittat en så fantastisk människa att dela mitt liv med utan för att jag hittat någon som valde mig framför droger, kan tyckas självklart för många men det är allt annat än det när man är fast i det.
Och Sen att han dessutom lyckats (hittills felfritt) är ett undantag för det är (tyvärr) väldigt få som gör det.
Och sen har han inte bara blivit drogfri, han har vaknat upp och insett att livet är så mkt mer han VILL ha en sysselsättning, barn en familj osv.
Det kommer bli så bra så...OM VI KOMMER TID NÅGONGÅNG vill säga... (Xuse min just nu negativa energi)
Nää ska ta en bulle och sen krypa ner för natten, all cred till mig o pysslingarna för jättegoda och fluffiga bullar =)
Sen får ni gärna börja kommentera i bloggen igen *TJATA*
Nattiii så länge älskade ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar