Otrohet...

Finns det något som är så jävla känsligt att tala om som just otrohet?
Finns det något som skulle göra lika ont?!

För egen del, NEJ!
Vet inte varför egentligen, om det är för att självförtoendet skulle få sig en törna, eller om det faktiskt är så att det skulle innebära att jag faktiskt inte duger.

Och sannolikt att det finns stora brister i kommunikationen eftersom jag inte fått veta det.
Andledningen att jag känner att jag måste skriva om det, är för att jag hyfsat nyligen fått reda på att pojkvännen till en tjej satt på vederbörandets mkt godsa vän.
Han har väl inte gjort direkt fel, dom är inte ihåp idag o va inte ihåp spec länge heller.
Tänker mer på kompisen.
Vad är det för odjur? Hur kan hon se sin vän i ögonen?

Det är för mig att vara en HORA (Med STORA bokstäver)

Hon har äcklat mig sedan länge för hon har ju ett rykte med sig också visserligen.
Inte det att hon knullar runt för det struntar jag fullkomligt i om folk gör.

Bara man skyddar sig o vill det själv så.

Men att vräka upp sig för killar som faktiskt tillhör någonannan och i synnerhet i detta fall en vän.
För egen del så hatar jag Otrohet i alla former, har inte alltid vart perfekt.
MEN har aldrig vart fysiskt otrogen, Aldrig.

Och har aldrig ens tittat på mina vänners karlar på "det sättet" o skulle jag ens känna minsta uns attraktion skulle jag inget göra mer än att blunda för det.

Det är en oskriven lag.

Hoppas hon själv får smaka på sin egna medicin någon gång. Fast hon får nog aldrig något seriöst för sådana äckliga brudar vill ingen ha annat än att sätta på.

Blåsta, billiga och lättlurade! Tragiskt!