Har en sån klump i halsen, Snart brister det, fast kanske lika bra det.
Saknar Conny, sitter o lyssnar på hans favorit låt, om o om igen.
Shit, hatar när det blir såhär påtagligt, kan se hans ögon framför mig.
Din blick, du gjorde nått speciellt med ögonen när du ville ha din vilja igenom.
Försökte ivrigt att manipulera mig, ofta lyckades du även om jag visste att jag va dum som gav efter.
Känner dock att jag gjorde allt jag kunde för dig, många gr hatade du mig. Jag ringde socialen.. Behandlinghemmet.
Ville bara någon skulle göra nått. Visste ju hur det skulle gå annars.
Minns att jag vaknade den natten du dog vid fem tiden o inte kunde somna om låg o stirrade i taket någon timma o sen somnade jag.
Kanske va det just därför. Kollade på telefonen vet jag, för du brukade alltid ringa.
Men denna natten hade du inte gjort det.
Satt precis med en kompis på msn o pratade om dig, vi pratade om känslan av att ha någon som inte lever närvarande.
Du är den första jag verkligen på riktigt vet att jag både sett och känt.
Kalla mig galen. Men är övertygad om att detta inte är inbillning.
För att dra några exempel.
När vi sov hos Roger precis efter du gick bort vaknade mina barn hysteriska runt fyra tiden varje natt/morgon och skrek "Conny sitter i stolen o tittar på mig, han skräms"
Innan vi visste vad som hänt med dig, så slumrade jag i ROgers soffa och såg även jag dig sitta i stolen, kolla rakt fram, såg olycklig ut. Kollade rakt igenom mig.
Du va helt sårig på ena aniktshalvan/vid ögat.
Du pratade men jag hörde inte vad du sa, hörde en massa andra röster mitt i allt du sa.
Förstår nu att det förmodligen va andra "själar" som ville få något sagt. Det va som om en miljon röster fast långt långt borta men ändå sååå nära att huvudet skulle explodera.
Sa då till Roger,att du va skadat runt ögat.
Mycket riktigt, när du låg i kistan på bårhuset va ögat förtejpat.
Kan fortfarande inte fatta att du va död på riktigt,du. Min lilla Conny.
Ytterligare en gånjg när jag låg i sängen o blundade kändes det precis som någon lade sin hand över min och viskade "johannaaaaa, johannaaa" jag isade till, kunde inte röra mig.
Markus har ofta sagt att han känner närvaron av dig just här hemma.
Fast kanske inte konstigt, du va ju här ofta och mycket.
Lilla Conny, ibland går det runt, ibland inte. Sörjer dig något fruktansvärt. Som en bror. Fy fan.
Känner mig så ensam ibland, saknar din närhet. Att umgås.
Samma vecka du gick bort låg du i min soffa kollade på andra avenyn (kunde inte se det programmet förrens nyligen) och bad mig lägga mig breve.
"Varför" fnös jag, "jag har massa att göra, ska diska o rasta hunden..."
Då tittade du på mig med blanka ögon o sa "snälla, bara en liten stund, vill känna närhet av någon, älskar dig så mkt. Ingen tar hand om mig som du"
Jag lade mig en stund, du höll om mig o somnade sen, jag hämtade en filt o lade över dig o fortsatte i köket.
Fan saknar dig! Har panik.
Ibland känner jag mig sjuk i huvet som fortfarande ältar.
Men kan inte gå vidare helt, det fattas en bit i mig.
Vill prata om dig precis som om du levde, samtidigt som det känns som ett stenblock i mig varje gång jag ser en bild på dig eller hör talas om dig.
Ibland känner jag mig ensam i sorgen.
Kommer ihåg på krismötet, Jag hade gråtit oavbrutet i 4 dagar. inte ätit, inte sovit.
Va vit, svullen o svart under ögonen.
Mådde fruktansvärt dåligt.
Fick kris hjälp av kuratorer o pratade m poliser o räddningtjänst.
Kände mig död. Visste att du visste att du va viktig för mig.
Du Älskade mig högt,du hade mycket respekt för mig o våran vänskap.
Mer än för många.
Fy fan lilla Conny, om du bara kunde komma tillbaka. Helvete vad det gör ont just nu =(
Din favoritlåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar