Ungarna mina sover och jag är mäkta sugen på att hämta dom hit in och gosa ner oss under täcket..dom ska trots allt vara borta från sin mammi hela helgen.
Förra gången dom sov hos Kim så grät jag efter dom,hoppas det känns bättre denna gången (undra om man vänjer sig någon gång??)
samttidigt som det är fruktansvärt skönt att bara ro om sig själv i den mån man hinner när man jobbar hela helgen att bara få sova och gå upp utan at bry sig om någon annan
så saknar man att bli väckt klockan sex av att någon knuffar på en, eller att höra hur lägenheten raseras under en lek, eller hur Tess skriker hjälplöst på hjälp när hennes bror håller fast henne och plågar henne samtidigt som han hyser stark kärlekför henne.
Det är tomt,tyst och fruktansvärt.
Att vara mamma är fan såmkt saknad och oro, ibland mår jag dåligt över all ångest och oro det framkallar.
Man gör alltid det man anser är bäst för barnen, sätter dom i förstarumoch stångar sig blodog för at dom på alla sätt ska få allt det som alla andra får/har.
Att dom ska vara lyckliga.
Bara tanken på att dominte skulle vara det gör så ont.
Usch mina älsklingar..Nu måste jag in och bära in min lilla knubbiga dotter (smidigast m henne, Neo blir så sur om han blir väckt dessutom lärhan komma in hit senare..har han gjort varje natt i 4 år nu)
God natt kära vänner! Ta hand om er och era små!! tänk på att barn inte kan få för mycket kärlek;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar