Aj mitt knäää

Något hände (vad vet jag inte) i förr går när ja tränade för i går på morgonen när ja skulle gå upp så kunde jag inte gå, och de är såå surt för vart ingen träning verken igår eller idag plus att de inte heller vart att följa med till dagis =( barnen blev jättebesvikna men va tvungen att ligga ´still med benet högt utifall knät va vätskefyllt. Ont gör det iaf och hatar att känna mig handikappad, ska till Ullared i morrn, blir ju roligt utan pengar. Mion soc e segast ii hela världen på sånt. Hatar att vara pank och spec om man ska till ullared :( :( Nu ska ja ut o ta en cigg och sura.... Jag som har middan idag också, ingen lust alls.

Love of my life....

Din famn är mitt slott, Du fångar mig när jag faller. Varje gång jag kysser dig svär jag på att jag svävar. Önskar du kunde känna mitt hjärta slå, det dunkar frenetiskt och varje slag är för dig, det slår så fort så fort. Din beröring är som elektricitet. Hårstårna på min kropp reser sig rakt upp och när jag tittar på ditt vackra ansikte får jag overklighetskänslor-SÅ fantastiskt tycker jag det är. Dina ögon är så otroligt djupa och jag kan se rakt in i dom i evigheternas evighet. Vill luta min panna mot ditt trygga bröst och känna din lätta smekning av dina stora varma händer i mitt hår, höra dig säga något betryggande och höra lugnet i din röst, känna dina läppa snudda min nakna hud, bara blunda och känna dom centimeter för centimeter och När jag blundar så finns du kvar på min näthinna, din röst ekar fortfarande i mina öron. När jag är nära dig händer saker som inte är av denna värld, det existerar inte i vårt universum-tror vi är från en annan planet,Tror vi har ett alldeldes eget universum.Och när du tar min hand så känns det som min själ ramlar och bara faller och faller och jag kommer aldrig mer att landa -gravitationen har helt glömt mig.Och Solen bränner rakt in i mitt rum, och vart jag än vänder mig så är jag alltid i din famn, i mina tankar släpper jag aldrig din hand, aldrig, aldrig. Tycker om att känna din stora fina hand ta min och låta min hand försvinna i din björnhand. så otroligt Mjuk, som silke . Dina ögon speglar ett hårt liv,mycket sorg, besvikelser, svek och en otrolig erfarenhet men det är kärlek rakt igenom, finns inget ont i dom. Det finns en glöd, en brinnande vilja. Kämparglöd. Tillsammans är vi ännu starkare. Låter dig aldrig gå, våra händer är för evigt förenade. En kraft och styrka som vanliga dödliga aldrig kan förstå sig på. Våra hjärtan klappar för det vi älskar och det klappar omänskligt hårt och mycket. Den dagen vi sa Ja tillvarann i kyrkan förenades vi till ETT och det ska vi förbli, vandrande genom hela live...och även efter det. Tillsammans har vi skapat det vackraste lilla barn mänsligheten har sett (& Neo & Tess)med guds hjälp. Tårar rinner när jag skådar dom små barn som lekfullt ser in i mig och det är vårt kött och blod. VI är numera kött och blod, du & Jag...Markus & Johanna. Våra tårar rinner tillsammans och bildar en flod, våra skratt ekar i takt till varann och vi tar inte varann för givet. Allt är så rätt,finns inte ett fel. Gud har fört oss samman och det går inte att skilja på. Jag står kvar vid din sida trots att jag genom livet fortsätter att vandrar. Vi kan tala till varann i timmar utan att öppna mun. Spelar ingen roll hur många mil det är emellan oss, kärleken talar ett alldeldes eget språk. Allt för dig Markus Valentin Valfridsson, Jag menar verkligen Allt. Just nu gör det väldigt ont att älska dig för jag saknar dig så mycket, och kan knappt bärga mig tills vi återförenas igen och jag får falla in i dina armar och viska hur mycket jag älskar dig, ge dig en blick som talar om allt jag vill säga det behövs inga ord.Bara njuta av tystheten som uppstår och bara lyssna till andetag, hjärtslag och känna din ljuvliga doft som jag skulle kunna urskilja bland alla världens män blandas med min och bli våran alldeldes egna doft, Och när den dagen kommer då ska vi ALDRIG mer va åtskilda, Aldrig. Då har vi förts samman för att förbli ETT med varann. Inget kan förminska vår kärlek, den blir bara större och större...

GÄÄÄÄSP

E sviiin trööööttt....Började dagen med ett hyfsat hårt gym-pass, sen hem o storstäda huset och sen 1,5 timmas Boxpass...så nu har jag ont i hela kropppen. Träffade mina fina barn enb sväng i stadsparken idag också...underbart. Ska med dom till Gränna i morgon, de va något på dagis på kvällen, Mysigt. Lovade dom det. Dom tjatade såååå ... Älskade ungar, saknar dom redan. Hela tiden för att va korrekt. Men först blir de ett HÅRT Gym-pass i morgon, halvsju på morgonen går bussen! Så tror ja behöver sussa kudde nu! Nattiiii

vad ska man säga?

Haft en toppen dag idag med mina barn, vi har vart ute i solen och lekt och skrattat massor, har kramat o pussat på dom också...man måste ju fylla på med sånt också!! underbart. Jag och Neo va i kyrkan och det va trevlig, han lekte med de andra barnen på nedervåningen medans ja satt o lyssnade! Härligt! sen hängde dom med mig tillbaka så mamma fick se hur jag bodde och jag fick visa upp mina guldklimpar! *stolt* Blerv lite konfunderad, sårad och lite småförbannad över den vänliga komentaren som varnade mig över att Neos bandytränare (inga namn nämda) med vänner tydligen går runt och pratar om mig, att folk pratar det VET jag och egentligen bryr jag mig inte jättemycket, men att en person inom idrotten gör det gör mig förbannad, hon ska vara deras tränare och ska uppföra sig proffessionellt. det är väldigt oproffsigt att springa med skvaller, vad man hört via rykten är hon visserligen en som smaskar sig i sånt men ändå, det drabbar ju min son om hon pratar om hans mamma. Plus att dom som va hennes "väner" som tydsligen också pratar mkt är sådana jag haft delvis förtroende för, inte alla dock eftersom jag inte känner alla (varför dom nu pratar om mig när vi bara vet om varann till namnet) men en del av dom som sagt trodde jag inte det om, om det finns ju någon/några av dom nämnda som själva har haft missbruks problem då förstår jag inte varför man sitter och pratar skit om någon som är i den sits man själv befann sig i för några år sen. Aja, man ska inte slösa energi på negativa saker, det är bara man själv som mår dåligt av det i slutändan ändå. Ska kolla film nu! ha en undserbar söndag nu!!

Kom iugen nu Loreen!!

Sitter bänkad framför eurovision och håller både tummar och tår för Loreen ! både tycker och tror hon kommer vinna ! Hon e kanon bra alltså! Riktig super låt! Har vart en bra dag idag också, tog sovmorgon till strax efter nio idag och sen åkte ja o Mange o fikade och gick runt munksjön o sen åkte vi till stadsparken. Efter de släppte han av mig och vi grillade lite gott här och jag bakade en kladdkaka *yammi* och efter maten satt vi kvar ute i solen och bara njöööööt....Sen kom jag ju på att det faktiskt är Mors dag i morgon och satte mig och knåpade ihåp ett jättefint halsband till mamma (och gjorde fina smycken till mina fina barn också) blev riktigt nöjd faktiskt (se bilden - inte den bästa kvalitet dock) och sen tog jag en joggingrunda, in i duschen och så fixade jag lite fruktsallad till Eurovison! Börjar bli oförskämt trtött och får nästan ha tandpetare för att hålla ögonen öppna!! Längtar tills i morgon då ja ska träffa mina juveler! Och nu har ja inget mer att skriva för ska se hur de gr för våran Loreen! God natt kära vänner sov så gott !

Jönköpings marknad !

Idag gick jag upp kvart över sex och gick ner till gymmet och tränade (som jag gjort nästan hela veckan), vart dubbla pass på gå bandet. Känndes härligt, har träningsvärk in my ass haha så det tar sig sa mordbrännare ;-) Sen åkte vi hela bunten till jönköpingmarknad (efter morgonmöte och städning av huset) och vi blev bjudna på mat på twin city, sen hem på eftermiddagen och hade spegling och sen drog jag mig tillbaka till stan och umgicks med underbara saga :-) vi strosade runt, åt glass, fixade naglar (gick upp till henne en sväng) och sen åkte vi faktiskt karusell på tivolit och det va dööökul!!! Sen hängde hon med hit och kollade hur det såg ut här och tog en kopp kaffe och sen gick hon hem! har vart en bra dag idag- om man nu får tycka det ?! ALLT MAN GÖR verkar va fel i allmänhetens ögon, antinge e jag "för glad" eller så tkr ja synn om mig sj, jag är en hemsk mamma som borde låtit bli att skaffat barn, jag e en simpel knarkare utan mänskligt värde, sen är allt jag skriver dessutom påhitt jag har aldrig sett en drog...... en del är verkligen sjuk människor. Tur att jag är en vänlig själ som behandlar folk som jag själv vill bli behandlad och som vill alla väl och försöker se positivt på tillvaron (även om det är fruktansvärt tung allting). I morgon ska jag iaf äntligen träffa Mange, blir nog en promenad och en fika. Söndag blir det att vara med mina "stora" barn, och kl fyra ska jag och Neo-plutt till kyrkan. Nu e jag supertrött och ska krypoa ner under täcket! God natt gott folk och gud välsinge er alla !!

sorg

För ett dygn sen satt jag glad o pirrig och förväntansfull inför mötet med mitt lilla älskade barn. Nu sitter jag med hål i hjärtat. Tror ingen kan förstå den hemska och hjärtslitande känslan att komma ett par timmar och träffa sin 10 månader gamla son och sen behöva åka därifrån och lämna honom kvar hos några för mig helt okända och se hur han försvinner allt längre och längre bort när vi åker, jag har slutat vända mig om och titta, jag har slutat gråta...jag har slutat le. Det är säkert, när Liam togs ifrån mig dog en del av mig.HAr ingen själv kvar - är helt tom-ihålig! Och jag vet det är MITT eget fel- tro mig, det är ett stort misslyckande och det som gör mest ont i hela världen.Slår på mig själv hela tiden, Går inte en minut utan att jag tänker på honom, hur han mår- vad han tänker, om han lärt sig något nytt. Vill veta allt samtidigt som jag inte vill veta nått för det gör så ont, olidlig smärta. HATAR mig själv för att det blivit såhär, saknar honom mer än något annat, Jag är fast besluten att vinna tillbaka mitt lilla hjärta om det så är det sista jag gör eller om jag får vandra ensam på vägen (vilken jag inte hoppas eller tror) Ingen är som Lilla Liam, världens finaste barn (delad första plats m Neo och Tess såklart) han e så go och snäll, så glad och fantastisk liten pojke.Så stor han blivit och så mkt han lärt sig, och ack så lik sin pappa han är ! Skulle göra vadsomhelst för att få ha honom sussandes breve mig i sängen som när han va mindre, han doftar så otroligt gott. Usch kommer inte sova en blund i natt. Hela jag sörjer efter mitt undersums lilla Liam !!!

så lätt som det verkar??

Va e de för dum jävla komentar?? har jag sagt det är lätt? jag skrev "IDAG KÄNNS ALLTING SÅ BRA OCH LÄTT" det går upp o ner, och oftast är det ett rent helvete. Skuld och skam, dåligt samvete och ett krig med mina egna tankar. ibland vill jag lägga mig o ge upp- Men vissa dagar känns allting bra och man njuter av stunden som är och solen som skiner. Är det något fel i det? Ibland undrar ja va det är för folk som skriver komentarer. Ena stunden ska ja kämpa, nästa hittar jag på, och sen kommer aldrig mina barn förlåta mig. tro mig varje dag har jag en klump i bröstet över vad jag gjort, och alla jag sårat och hur mkt jag förstört, men det ända jag kan göra är att leva HÄR & NU och blicka framåt och försöka göra framtiden bra. Hata mig , tyck jag är jordens största svin...men vad hjälper det? hur orkar ni vara så otroligt hatiska ? ni måste vara fruktansvärt olyckliga. Man mår inte spec bra av att gå runt o reta sig på folk, att vara fyllda av hat och hela tiden intressera sig för hur andra lever sina liv. Jag personligen önskar att människor ska gå bra, försöker känna medkänsla och önskar alla människor gott. Nee ska kolla film nu, vart en fullspäckad men rolig dag!! God natt!

SOOOOL

Underbara sol, shit man blir helt till sig, tog en morgon promenad m tjejerna:) och innan de gjorde jag två tårtor till en som fyllde i lördags :) En lakrits tårta o en m maräng och banan. Har hunnit med o sola lite också. Ska träfa lite kompisar senare och promenera runt munksjön i det härliga vädret, underbart. känns ganksa lätt allting nu ett par dagar, tackar jesus för det, äntligen hörs mina böner. Va i kyrkan i går och lika härligt som vanligt, deras glada energi smittar. ha en härlig dag alla!

solen skiner ...

Kan det bli mer gött?! Ska strax traska ut o njuta av solen med lilla Saga, sen blire Körka :D Så dagen känns hyfsat fullspäckad med saker som gör mig glad och påverkar mig på ett positivt sätt. På torsdag ska jag träffa Liam, längtar ihjääääl mig.... ska krama o pussa på honom i en evighet.Har egentligen inte så mkt å skriva just nu så sätter väl punkt här.

saknar...

Önskar jag fick 5 minuter med Markus,att sakna kan vara mysigt om det bara är för ett litet tag men detta skär sönder mig. skulle så gärna vilja krama om honom, mår så fruktansvärt dåligt av att behöva vara frånskild från dom jag älskar mest, och mitt i all misär skulle jag så innerligt vilja vara med min man, ha honom vid min sida, han är min bästa vän och kan berätta precis allt för honom, han förstår han tröstar och peppar mig. Förutom barnen är han det bästa som hänt mig. Vi har gått iggenom sååå mkt men det har bara stärkt oss. Gör ont i hela mig att inte få vara i hans armar förrens 23 juli. Hur ska jag stå ut? Det absolut finaste och bästa med ett äktenskap förutom kärleken är att man har en person man älskar och avgudar att dela precis allt med, sin vardag, glädje och sorg. Visst är det vackert egentligen? Jag kommer älska honom och kämpoa för att äktenskapet ska fungera till sista andetaget. Litar på honom till 100 procent och är fortfarande stundvis nykär och pirrig i hans närhet. Detta inlägg kanske låter aningen klyschigt och larvigt men det är verkligen så. Han är en av mina mittpunkter i livet och tillsammans är vi otroligt starka. Jag tror på på äkta kärlek, på livslång sådan och på monogami. MEN tror inte alla förhållande har "det" utan tror det kan vara sällsynt. Jag har hela mitt liv letat efter den "rätta" och trott jag hittat honom flera gr och undrat om det är "han som är den rätta" men så fort jag träffade Markus visste jag efter bara några timmar att honom ska jag gifta mig med. Tror många ger upp sina äktenskap för lätt och ständigt letar efter typ "kickar" och tröttnar för lätt. Men det är ju det du lovar i kyrkan att finnas i med och motvind att kämpa för ditt äktenskap oisv alla förhållanden har svackor men det är ju då man ska kämpa tillsammans, tvåsamheten är fantastisk. Visst är en relation destruktiv och skadar mer än glädjer är kanske en seperation det bästa. Markus är den mest kärleksfula människa jag någonsin träffat han har tagit hand om mig och behandlat mig som en prinsessa i alla lägen.Han har aldrig övergivit mig och han ber om förlåtelse när han sårat mig och kramar och pussar på mig ofta och mkt, håller mig i handen när vi promenerar och håller om mig varje natt utan undantag. Oh lord, vad jag saknar honom. Ni därute som lever i en relation , njut av det, ta vara på varann man vet aldrig hur länge man har varann och somna aldrig osams. Ni är lyckligt lottade! Nee nu ska jag strax kolla film - är ju fredag. Men först ska jag ringa min älskade make och tala om hur mkt han betyder för mig och hur mkt jag älskar honom och vilken fantastisk make, vän och pappa han är när han e drogfri! Trevlig helg allihopa!

måste det regna?

> Sååå tråkigt väder det är ute... Fast jag mår ändå rätt okej just nu, har precis lagat mat och vi har varit en sväng på jönköpings marknad. På måndag ska jag springa våruset :p och på lördag ska vi på en föreställning på spira :D ska verkligen bli skitkul!! Söndag blir det kyrkan :D Shit vilka komentarer jag får, ibland blir jag mörkrädd. Andl att jag ens började skriva va som jag sagt innan att minska massa skvaller, skvaller kommer det ändp vara men massa påhittat dravel. Och för att få ut känslor, visa att det finns en person med känslor och en vilja bakom allt. Att det skulle finnas massa hat räknade jag med, men höjden va ju den anonyma som skriver att jag hittat på allt?! Alltså ...aaa jag vet inte vad jag ska säga, för det första får man inte en plats på behandlinghem om du inte har dokumenterat missbruk, du kommer heller inte in på avd E om du inte är positiv. Och allt som hänt med barnen osv...men det är ju bra det om folk inte tror jag drogat. Jag har bestämt att itne svara på komentarer, ni får skriva vad ni vill. Dom positiva suger jag åt mig, och elaka och negativa försöker jag sila bort. Klart komentarer om hur dålig jag är och sånt som rör mina barn sticker i hjärtat men försöker att inte ta åt mig. Men att jag skulle vara omhändertagen har jag aldrig skrivit, för jag är frivillig på behandlingshem, men min missbrukshandläggare varnade mig i februari att jag kunde få ett LVM om jag inte gick med på frivillig behandling. Men att missbruka är ju ingenting som är coolt, eller en merit. Det är ingenting jag vill ha gjort. Den som skrev det måste dock tycka det. Det är ingen tävling om vem som provat vad och vilket tillvägagångssätt som använts osv... Sprutor är det skabbigaste och lägsta du kan komma. Absolut ingenting man vill ha provat. Känner en del missbrukare som hållt på med droger i kanske 30 år men aldrig satt en nål i sin arm-BEUNDRANSVÄRT!!! Nåjaaaa, ikväll blire film och bara slappa i soffan! knappt några kvar här, de flesta har åkt hem över helgen :( Tråkigt! Ha en underbar fredagskväll! Kolla in våran fina Liam !

joooobbbig dag...

Idag är en sån där dag när man vill lägga sig under täcket heeeela dagen eller typ skriva ut sig ocvh bara gå härifrån och träffa nån köpa det man vill ha och sen glömma allt ...för en stund. Funkar ju tyvärr inte så, har gjort alldeldes för många misstag för att ha råd att sumpa det en gång till. Heroin/opiater i all ära men inte ens det är tyngst just nu. Det får bara inte ske. Igår va också en skitdag. När jag har sånna dagar undrar jag om det någonsin kommer försvinna?! Och när det psykiska sätter in känner jag mig plötsligt kroppsligt abstinent helt plötsligt hur fan jag kan bli det efter så pass lång drogfrihet?! Faaan vet jag jag låg inlagd på avgiftningen på ryhov och jag kunde inte röra mig, låg med jacka i över en vecka under täcket, grät och kräktes i en papperskorg, krampade och trodde uppriktigt jag skulle dö, då lovade jag mig sj att detta va sista gången jag någonsin skulle va kroppsligt beroende utav opiater. Sen har det väl händt en del snedsteg på vägen osv men jag har ändå hållt mig ganska lugn. Usch saknar Markus och Barnen som fan..... nee dags för kaffe & cigg....

trångsynt!!

""Anonym9 maj 2012 10:20 att ni inte skäms!!! sätta ett barn till världen när ni båda e sånna vidriga pundare. ni två ska fan inte ha barn! svin!!!"" SvaraRadera Detta va en kommentar på mitt senaste inlägg, vet inte vad jag ska skriva egentligen, inte mer än att det gör fruktansvärt ont i hela mig att folk skriver sånt (antar det va tanken också-att såra), man straffar sig själv så bra ändå med ångest, hat och otroligt dåligt samvete. Nee ett poäng till dig du har rätt, vi borde kanske inte satt Liam till världen MEN nu gjorde vi det och får försöka göra det bästa av det, och vi ångrar oss inte en sekund. Men folk som bara hatar missbrukare utan grund talar helt enkelt i okunskap. För jag kan garantera att i stort sätt ingen missbrukare VILL leva som dom gör, och dom missbrukar heller inte av elakhet till omgivningen och definitivt inte för att skada/såra sina barn, dom älskar sina barn precis lika mycket som vem som helst vi är inga djur. Även fast man varje gång man nyttjar en drog väljer helt och hållet själv och ingen annan än det egna jaget bär ansvar för handlingen så tänker man inte själv tillslut på vad man gör och när man tagit något ökar ångesten och man väljer återigen att bedöva smärtan sen går det runt runt som ett ekorrehjul. Johanna som person och Johanna som missbrukare är två helt olika individer. Jag ångrar ALLT dumt jag gjort och kunde jag så skulle jag spola tillbaka tiden & radera allt och få det ogjort men det går inte. Därför försöker jag vända det till en erfarenhet rikare och kämpar för att komma tillbaka till den Johanna och mamma jag vet att jag kan vara, och kanske blir jag av denna erfarenhet ännu bättre som mamma?! Vad hjälper det att hata mig och kalla mig svin osv? det hjälper ingenting alls. Som tur är är dom flesta personer jag möter stöttande och vänliga. Och man får räkna med spydiga och hatiska människor så enkelt är det. Och jag förväntade somn sagt inte mig någon medömkande. Vad jag inte förstår är dock varför den som ska skriva sånt aldrig vågar stå upp för sin åsikt utan måste vara anonym. Och förstår inte VARFÖR man ska försöka sänka någon som e beredd att göra allt för att ta sig upp?! Vi har insett hur jävla fel val vi gjort, och vi ångrar oss och slår på oss själva stup i kvarten. Men det som hänt har tyvärr hänt och nu blickar vi framåt (och såklart här och nu -IDAG) Trevlig kväll älskade ni! Nå

ja.

Shit !

Sånt skitväder det är. Idag har jag haft fullt upp i köket, bakat och haft mig. Har luskat lite i olika lagar när det gället LVU och så, plus att jag och mamma har pratat med varsin barnhandläggare och fått fram lite info som jag ska använda på mötet jag bokade in med soc. För er som inte vet så bor ju mina stora just nu hos sin pappa och dom har jag ju fortfarande vårdnaden om och får träffa hur mkt jag vill och när jag vill (under förutsättningen att jag inte är påverkad såklart) Liam däremot är omhändertagen, den dagen va den värtsta i mitt liv, kändes som att någon körde in en grävskopa och gröpte ur mitt hjärta och från den stunden har jag inte haft något hjärta utan bara ett stort svart hål. Han har ju tidigare bott hos en jour familj som va helt suveräna och stöttande fram till skärtorsdagen då flyttade han till ett familjehem (ett par i 40 årsåldern utan egna barn-och Liam är deras första fosterbasrn) Jag va positivt inställd till detta för Liams skull , det viktigaste är att han har det bra och får kärlek och trygghet (det får han också) medans jag och Markus rycker tag i vårt liv. MEN då säger socialtjänsten att om vi sköter oss får vi träffa Liam 1 gång/månaden i sex månader och om inga snedsteg sker under det halvåret kommer ev umgänget att utökas sen. Detta kändes otroligt fel från första stund jag träffade dom, kan nämna ett tillfälle när jag stötte på familjehems-mamman nyligen på A6 och hon får ögonkontakt med mig men ändå fortsätter att gå så jag ryckte tag i vagnen och stannade henne.Men eftersom dom inte betvivlar min (våran) föräldra-förmåga när vi är drogfria utan det är bara drogerna som är problemet. Och så länge vi är på behandling kan vi ju garantera en drogfri miljö för honom. Och enligt alla lagar jag kan hitta och även vad dom barnhandläggare jag och mamma pratat med så ska socialtjänsten jobba med "barnets behov i centrum" och det innebär tät kontakt med sina föräldrar och andra närstående inom familjen i synnnerhet med tanke på hans låga ålder-9 månader såvida det inte är någon speciellt då som tex våld eller någon psykisk störning av något slag. Dels för att han behöver sin mamma och pappa men också för att vi ska kännas trygga och så den dagen han ska flytta hem igen. MEN har fått höra skräckhistorier om att dom ibland gör på detta sätt för att sen kunna hävda att "barnet inte känner sina föräldrar tillräckligt och därför måste stanna i familjehemmet för där är han trygg" osv. Och Markus har inte träffat Liam sedan 21 mars och får inte träffa honom innan den 25 juli pga at han är förflyttad till Hedemora (Dalarna) och det behandlinghemmet kör INTE honom (eller någon annan) Och vad är det för grej liksom?? snacka om att INTE tänka på Liams behov :( Och Markus han ringer och gråter och drömmer mardrömmar och mår riktigt skit rent ut sagt. Jag tänker inte ge mig denna gången, tänker inte låta mig oss bli överkörda. Man får ofta veta sina skyldigheter men inte rättigheter & jag SKA ha mer umgänge med min pojk, en gång i veckan MINST. Ska kämpa tills pannan blöder. Som jag skrev häromdsagen så borde jag kanske inte blotta mig själv eller mitt liv såhär, MEN känner ändå att jag vill att folk ska förstå och kanske vara liiiite mer ödmjuka.Sen vet jag ju att folk vet en hel del och det förvrängs och förändras på vägen då känner jag att det är lika bra att jag öppet berättar sanningen och kör med helt öppna kort, jag har ju verkligen stält till det för mig själv på alla tänkbara sätt coh har ingenting att förlora.Sen vill visa att socialtjänsten inte alltid är så snälla och gör rätt saker även om det finns massa som är skitbra på det dom gör och går att resonera med. Och nu är det inte bara jag som sitter och säger såhär för att jag själv är utsatt och tycker dom är allmänt dumma i huvvet utan proffessionella människor runt omkring mig höjer ögonbrynen och tror inte detta är sant, En kvinna som arbetat med sån t i många år är superdelaktig i detta för att hon tkr det är intressant att se hur dom arbetar och hur dom faktiskt sparkar på två som redan ligger bara för att dom KAN. Därför bokade jag och min konmtaktperson in ett möte den 15/5 för att just få klarhet i detta. Och som jag nämde tidigare i inlägget så är situatiuonen som den är pga drogerna och eftersom jag är på behandling just nu och regelbundet lämnar urinprov så är jag ju drogfri då finns inga hinder till umgänge, så ska bli intresant att se vad dom har att komma med, vad dom bygger detta på?! Saknar min lilla älskade Liam. Han växer så fort och jösses vad lik han är sin far (som ni ser på bilden)! Vi har precis haft lite avslutningsfika för en tjej som är här och är klar med sin behandling, kommer bli tomt utan henne här :( Nåja, jag ska gå och vara lite social, sen riunga min kära älskade make och få lite kraft att orka <3

Vilken härlig dag!

Idag har det varit en helt underbar dag, det har faktiskt kännts ganska lätt allting. Har börjat mäta drogsug i ett speciellt block jag fick på det andra behandlinghemmet jag va på (men som jag inte använde då)som man fyller i och sen kan gå tillbaka till och se tex vilka situationer, tider och platser som triggar igång suget. Och vad man då gör för att underlätta. Ganska smart grej faktiskt. Igår va vi på kosntvandring, riktigt trevligt faktiskt. Idag har vi haft lite piknick i ljungarum och suttit vid vattnet, urmysigt. Och på dagen va det en herre här och föreläste om "sociala företag" , väldigt intressant så inspirationen fullständigt brann i rummet, det bubblade av vilja och ideer så vi får se om det blir något "eget företag" vore ju verkligen häftigt och roligt. Sen har man ju i så fall också en sysselsättning när man är färdig här vilket jag tror är ett måste om man ska lyckas fullt ut. Och nu på kvällen gjorde jag amerikanska blåbärspannkakor till brudarna! det va uppskattat. Väntar på att mina små barn ska ringa och säga god natt :-) Dom kommer förmodligen hit på lördag och hälsar på mig. Skönt för dom att se hur jag har det och så. Tänkte dom kunde få välja något som jag bakar till dom kommer :) Är otroligt tacksam att dom har en sån topppenpappa som älskar dom och tar hand om dom, det verkar som det är sällsynt :( Är också glad att dom har ett så brett och kärleksfullt nätverk överlag, det har gjort att dom är otroligt starka och trygga i sig själva. nehee om man ska tas och göra lite nytta kanske?! Trevlig kväll allesammans!

.........

Tänkte börja skriva igen, om kampen tillbaka. Som jag skrev innan så förväntar jag mig ingen medömkan men vill heller inte ha elaka ord eller bli dömd. Andledningen att jag skriver är för att dels skriva av mig och sen för att människor därute ska förstå hur svårt ett missbruk är, det är en sjukdom man får leva med hela livet. Kanske väcker det en dels ögon, kanske hjälper det någon? Har alltid älskat att skriva, och skulle kunna skriva en bok om allt, Om ni visste vilken sorg att inte få ha sina barn hos sig, eller att få vara med sin man? Barn SKA INTE växa upp i missbruk, så enkelt är det. Och jag längtar olidligt tills den dagen dom flyttar hem igen och vi kan bli den familj vi en gpng va. Men på vägen kommer jag som konsekvens av allt jag gjort missa otroligt mkt, Liams första steg, hans första tand-hans första ord. Men att jag tar tag i detta nu ger mig ju möjligheten att få uppleva tusen andra saker som hans första skoldag hans första teckning osv... Att missbruk kan förstöra både psyke och utseende så fruktansvärt mkt ?! otaliga infektioner efter sprutor och massa pencillinkurer (bilden är bara ett exempel), håravfall (jag som haft sååå långt fint tjockt hår), dålig hy , undernärd...(kolla bara bilderna på mig när jag inte drogar så mkt och när jag är riktigt aktiv) ett tag trodde jag att jag skulle dö helt ärligt, och eftersom jag inte villle vara ensam när det som förr va ett hem fullt av skratt och bus och massa kärlek från en dag till en annan förvandlades till en dyster, tom tyst och mörk lägenhet så flyttade jag in hos mamma och vad dom har berättat nu efteråt så va hon och hennes man inne hos mig på nätterna för att kolla att jag andades, hon grät ofta och bara det gör ont. Jag vet en gång att mina stora barns pappa skulle hämta upp mig en dag så jag skulle få följa med till gränna och umgås med barnen, han ringde mig när han va framme och jag befann mig vid det tillfället med en kompis som va bostadslös som därför bodde på vandrarhemmt i Norrahammar och när han va där och jag klev in i bilen va jag helt väck och slöddrade och somnade hela tiden, jag fick naturligtvis inte följa med till Gränna och dagen efter körde min mamma ner mig till psyket (avgiftningen), jag minns vilken ångest jag hade, sån skam. Alltid denna skam, skam skam och dåligt samvete, då bedövar man sig ännu mer och skjuter fram sitt probelm til "en annan dag" och det eskalerar i ilfart till livsfara. Och ju mer man förlorar desto mer försöker du bota ett sår som du egentligen bara gör större med ännu mer utan minsta tanke på att det kan vara de sista du gör- och inte bryr man sig heller, ibland önskade jag faktiskt att jag skulle dö. Fegt, svagt och förbannat ynkligt. Bara för att slippa ta tag i det man orsakat. Samtidigt som man tror att andra vill att man ska dö för att man mest känner sig som en värdelös människa som äter upp folk. Så otroligt förminskad! Kort och gott en NOLLA! Men nu vet jag att det finns massor i min sits och det är så skönt att få prata med andra tjejer/tanter som gått/går igenom exakt samma sak. I den världen jag levt under många år nu (och förr- innan jag fick barn) är en värld där man inte kan lita på någon, det finns ingen som bryr sig om den andre, allt handlar om att själv få tag i det man vill ha sen om man ska såra,ljug, skada, stjäla eller i princip mörda för det det spelar ingen roll alls. Begäret är så starkt att jag inte kan hitta något ord som beskriver det. När man dela verktyg med en hiv-smittad medvetet då har det gått FÖR långt (å nej jag har inte hiv tack och lov- är nytestad) en värld dit jag aldrig mer vill återvända, vill bara fortsätta gå framåt och aldrig vända mig om. Det ända positiva allt detta fört med sig är en stor erfarenhet och en makalös kraft som inte är av denna värld. Markus bubblar av förväntan och motivation liksom jag och tillsammans är vi bedrövligt benhårda i det vi gör. Kärleken tll varann och barnen kan få oss att vandra i evigheter för våra barn. Den kärleken man har till sina små är som alla föräldrar vet något otroligt starkt som inte är av denna värld. Här som jag är nu får jag jobba mig fram dag för dag, ibland tillochmed minut för minut för ibland blir det intensivt som sjutton. Man går in i sig själv och försöker vinna kampen mot drogerna. Hela livet ska ändras rutiner, tankesätt, vänner ....Allt som kretsar kring en. Byta nr, helst flytta också. *pust* Nu vinkar jag god natt och hoppas ni får en trevlig och skön kväll! )

På väg tillbaka till livet!

Som alla av någon konstig andledning vet så har mitt liv de senaste varit jobbigt... Mitt hjärta har slitits ur mitt bröst fullständigt. Tänker inte gå in på närmare detaljer (även fast jag antar att folk troligen sett till att få reda på allt i detalj) Men just nu känns det ändå ganska ok, så ok det kan kännas iaf. Jag har sakta börjat att ställa mig upp, än så länge står jag inte med två utan ett ben på jorden. Får otroligt mkt hjälp och stöd och kämpar timme för timme. Att människor runt omkring är så otroligt elaka (och nyfikna) hade jag absolut ingen aning om faktiskt. Jag önskar att varje individ som dömer fick känna på hur det är att ha ett beroende av den sorten, Få känna av riktig abstinens. Man gör inte det man gör för att vara elak eller av egoism. Det är otroligt intensivt och hjärnan slutar tillslut fungera, till slut styrs man av krafter som inte är av denna värld, fötterna blir radiostyrda och när saker runtomkring brakar mer och mer och smärtan blir olidlig så eskalerar det ganska fort. Det är inte det att jag påstår att jag själv inte har ansvar över det jag gjort för det är jag den ända som har. Men det är fan inte lätt. Och att bli straffad av elaka människor som egentligen talar i ren okunnighet är inte kul. Man straffar sig själv fruktansvärt mycket ändå, det smärtar i hela mig. Och något som jag kämpar med varje dag (och det går bättre och bättre) det är att inte stå och stampa i det som varit och det jag gjort utan leva Här och nu och blicka framåt och ställa allting tillrätta och göra allt i min makt för att det ska bli så bra som möjligt. Det gör ont att jag skadat så många som jag älskar, att jag förbrukat förtroenden och skadat vänskap. Det kommer komma en dag när jag kommer be om förlåt och hoppas att jag blir förlåten, jag har redan börjat. Men denna gången ska jag göra allting på ett lungt och sansat sätt så det blir så bra som möjligt, jag ska inte stressa fram något, finns tyvärr inga genvägar alls. Jag är en trasig människa, jag måste försöka lappa ihåp mig själv bit för bit. År av missbruk, lögner och svek krossar en. Det är inte synd om mig, jag förtjänar känslan av dåligt samvete och ångest. Men alla kan förändras, och efter att ha ballat ur fullständigt har jag helt plötsligt fått en enorm drivkraft och motivation. Jag har otroligt mkt att vinna (och förlora), Det tar inte många sekunder att rasera ett helt liv, men väldigt lång tid att bygga upp igen. Det är några få som stått kvar vid min sida hela tiden (vilket jag förstår) jag har ljugit, svikit , gapat och skrikit Men sån vänskap är ovärderlig ( tack Mange). Några har smugit sig tillbaka i mitt liv och visat stort stöd och det är jag tacksam för. Egentligen kanske jag inte borde skriva här men eftersom jag vet att jag är ett samtalsämne över fikarasten villl jag också få en chans att tala, jag förväntar mig inte att någon ska tycka synn om mig eller något sånt, det ända mitt syfte är -är en liten liten gnutta av förståelse och kanske tillföra någon form av hopp. Jag har förbrukat såååå många chanser , att detta nu är min absolut sista. Har legat inlagd 6 gr på avgiftning, blivit hotad med ett LVM, är på mitt 3:e behandlinghem osv osv... Jag har verkligen krossat allt människor gett mig. Men denna gången ska jag fixa det och jag vet jag kommer göra det. MEN jag vill att ni som sitter och pratar om mig också ska veta hur otroligt svårt det är. Det första steget är att avgiftas kroppsligt och det är som att hälsa på i helvete. 8 dagar va jag sängliggandes i fosterställning (med otrolig ångest), jag frös så jag skakade trots att svetten rann, lederna värkte och det kröp som djur under skinnet, huden kändes misshandlad, kräktes hela tiden, lös mage okontrollerade nysningar. När den va över började kampen med sug och den fortgår än. Kroppen skriker efter det men äntligen tänker hjärna och det är NEJ (med väääldigt stora bokstäver) ! Nu är jag på ett helt fantastiskt behandlinghem, underbar och stöttande personal, grymma tjejer och härlig natur runt omkring. Känns riktigt bra. Har inte bara börjat ta ta i mig själv utan också i rent praktiska bitar. Så nu har jag vinkat hej och hå och att jag lever! Ha det gott alla därute, och gud välsigne er!