Visst går det planer åt det hållet. Dock inget sagt & inget bestämt.
Men visst börjar man filosofera över just begreppet äktenskap.
Vad det innebär. Är man säker? Osv.. Inte bara att stå inför hela tjocka släkten o lova en massa dravel.
Ja menar inte fan har man lust att göra en Julia Roberts o dra mitt under självaste vigselakten?!
Jag är övertygad om att han är mannen jag vill leva med. Vill dela allt o lite till med honom. Allt det där är det ingen tvekan om.
Mina bekymmer är snarare vilken klänning jag ska ha, va jag ska säga. Vilken mat?! Du vet lyx problem. Eller ska man göra det diskret.
Gifter man sig egentligen för sig själv eller för alla andras skull?
Jag gör det för mig själv... I Think. Det är i vart fall en gammal fluffig rosa flick dröm! Och jag gör det bara en gång. Just därför allt ska vara sådär super-perfekt, planerat in i minsta detalj =)
Riktigt klyschigt, romatiskt och massa ludd och oskyldigt vitklätt.
kommer kanske vara roande att se Johanna förvandlas till Fru Walfridsson. Åtminstone för många. Men känns jävligt självklart.
Nååja, ska ta ut sockerkakan ur ugnen, glömde den första som blev kolsvart =(
Jag vet jag är mamma, jag är okså vuxen & förväntas därför uttrycka mig vuxet och till synes jävlit moget. Det heter Samlag :-S
Men bara det att jag vill inte idka samlag. Jag vill ha K*k. Vill bli knullad av den jag älskar. Tacka vet jag vardagsrummet fullt av levande ljus, alla kläder av, händerna ihåpflätade, ömma viskande ord, blöta kyssar, vältajmande jucka, romantisk musik & självklart ögonkontakt. Men bara ibland (& om jag är kär) annars not my style.
Visst kalla mig omogen. Eller som i ett tidigare inlägg fick höra "vilken mogen mamma du är"
Vet inte om det är fel på mig, MEN kan inte riktigt få in i huvudet vad det har med min mammaroll att göra vad jag skriver här. Dom kan inte läsa o ord som Knulla, helvete, fan osv används inte i deras närvaro.
Detta är helt klart vuxen material=)
För er som stör er. Dont read. Jag ska iaf ut på barnledig tid & Gräspippa.. Låta stjärten guppa frenetiskt i gräset.
Gillar definitivt uttryck som "långt ner i halsen" , "ASSFUCK" & "Kladdiga slampor" ju mer det retar er desto roligare har jag =)
Nåväl dax att ta en nypa frisk luft o tänka på annat =)
Mesa inte, det du skäms för ska med! Känns det du skrivit jättepinsamt så ska det med! Pinsamhet är en garant för att det är bra. Får du panik vid tanken av att dina päron ska läsa så ska det definitivt med!
Våga balla ur, våga gå bananas och tänj gränser. Det är receptet på en succékrönika.
2. Var privat
Våga vara hisnande privat, det är sånt som engagerar dem som läser.
Våga blotta dig helt: ”Hej, här är jag, jag opererade just bort min ena äggledare, jag är så ledsen, mitt hjärta brast i tusen bitar på operationsbordet.”
Genom att våga vara rysligt privat och öppen blir du helt klart unik och det du läser går in i folks hjärtan. Och genom att skriva om dina svaga sidor och nojor så stärker du andra.
När det kommer till kritan så är privata grejer det enda folk vill läsa, de som hävdar att de är totalt ointresserade av folks privata förehavanden och hellre läser långa objektiva politiska utläggningar LJUGER.
3. Var iskall
Efter Ranelidfejden fick jag ett råd av en kulturmänniska: ”du måste tänka på att det faktiskt finns en människa bakom personerna du skriver om.”
Men hade jag tänkt på det så hade det ju inte blivit nån Ranelidfejd och då hade min geniala (haha) recension aldrig blivit skriven, tänk så många personer som inte hade fått sig ett gott garv som de nu fick, tänk så många jag UNDERHÖLL med den där roliga recensionen. Jag tyckte att det behövdes lite mer rajtantajtan på kultursidan. Jag gjorde nåt historiskt, det är liksom större än Ranelids sårade ego.
Så, tänk INTE på att det finns en människa bakom personerna du skriver om! Det är tabu att tänka så, för då fegar du ur och blir en mes och en mes är ingen bra krönikör.
En bra krönikör måste vara iskall och funny och witty och ganska (mycket) cold hearted.
4. Bli en gås
Jag tror man måste vara lite knäpp för att fixa att vara en personlig krönikör i en stor tidning. Alla människor tror plötsligt att du är deras bästa vän, att de känner dig, du blir mailbombad, du får utstå kritik och en del hot. Alla har förutfattade meningar om dig. Vissa har svårt att hantera dig. Du måste vara beredd på att få hur mycket kritik som helst.
Låt det som bara är dumt rinna av dig som på en gås, bli en gås så klarar du allt. Se till att hålla dig sysselsatt, skaffa dig mycket skrivjobb, då hinner du inte ta åt dig av kritiken.
Vettig kritik är ju bara att snappa upp och tänk: tack för tipsen, typ.
5. Arbeta stenhårt
Arbetsbördan är ofta enorm, det upptar hela din tid, dag som natt, år efter år. Du måste gilla det så mycket att det är värt det. En slacker göre sig icke besvär, hon åker direkt.
Du måste också kunna skriva under tidspress, och ibland måste du kunna skriva en ny krönika på en timme. Det är sånt man övar upp.
Minns när jag med tindrande ögon & gapande mun sög i mig allt min super-duper coola farsa sa. På den tiden hade jag inte existerat på jorden speciellt många år och han måste ha varit i den ålderna jag är i nu ungefär.
Hans Noice platta gick fram och tillbaka och han hoppade runt & spelade luftgitarr med stans fräsigaste frissa (not) och utanför glänste Porchen.
Shit tiden går. Nu vet jag vilken nörd gubben är. Men han va iaf min som för de flesta andra små tjejers första kärlek.
Visste ju inte bättre då :-p Får oerhördt söta och sent 80 tals fluffiga minnen till just denna låten... Snorrigt värre :-p
Hoppas till Gud jag undvarar mina kids det haha, iaf utseendemässigt.
Börjar veckan med att söka mig lite arbete, erkänner mitt nederlag. Misslyckades hyfsat fett med min skola. Gick bra till en början, tills jag började halka efter när mitt flickebarn blev sjukt & inlagd på längre tid, halkade då efter & tappade sen lusten.
Nåja, vi får se hur det blir, förmodligen hittar jag ett jobb. Nått måste man ju sysselsätta sig med.
I morgon ska grabben på utflykt till visingsö =) Funderar starkt på att hänka på. Låter mysigt. Nee nu ska jag lägga en make up, vem som helst skulle få ett trauma om dom såg mig nu!
Saknar Markus. Kan inte med ord beskriva hur tomt det känns efter honom när han åkt.
Kan fortfarande känna han ligga här brevid mig. Även fast han är över 20 mil ifrån mig.
Det gör lika ont varenda gång. Längtar så tills detta är över. Önskar jag med ord kunde beskriva för er hur härlig känsla det är att ha honom nära. Hur hela mitt hjärta ler av att se in i hans ögon.
Hur mycket kärlek han ger mig. Han va helt fantastisk med barnen, för första gången kändes allt så lätt när jag gjorde någonting. Annars har man alltid stått ensam och fått hålla koll på två busar. Nu a vi två som delade på det.
Han är för bra för att vara sann min lilla Markus. Vi är ett sjuhelvetes bra Team han och jag=)
Söndag... Redan. Tungt! Haft en kanon helg. Bara en lugn o mysig fredag. Och en fullspäckad lördag med Liseberg. Hade skitkul, allt flöt på och vi hade tur med vädret.
Neo min lilla tuffing,han åkte allt, Virvelvinden...Flumride osv. Jag va livrädd haha.
Tess hon skrek tom i sagoslottet. Markus va så fin m barnen, han o Tess satt tillsammans på bussen. Hon låg o hans knä och det såg så mysigt ut,I dag blev hon ledsen när jag sa att det va dax för Markus att åka tillbaka till Hemmet :( Och vem fan får inte ångest över det?!
Kommer sakna honom like hell i vanlig ordning, lipa hela kvällen idag med...Hate it :(
Ska in till stan sen, till hans mamma en sväng. Han har redan åkt-Hämta medicin på ryhov.
Nee om man skulle ta på sig kläder duscha av sig och bli människa?! Mors dag idag med föresten-Grattis Johanna !!
Fitta! Får man säga så? Gör det ändå, va på strålande humör idag,Markus ska kommma, det är sol!
Jag pysslar här hemma och gör det fint.
Sen... påminner ett samtal om verkligheten.Jag bokstavligt talat bara förstör, För andra, för mig själv.Men mest för andra. OMedvetet. Hatar mig sj. Skäms som en hund.
Har ångestn som fan och just nu känns de som ett skott någonstans skulle sitta ypperligt till luch.
Jag är en hemsk människa. Hela helgen är sabbad. Kommer ha sån jävla ångest. Har ångest. Mår illa.
Grinar. Vill lägga mig och sova. Försöker va till lags o göra rätt för mig, Men icke! Ibland skulle jag både vilja klona mig själv och kunna trolla.
Liseberg i morgon, Ska bli kul. Men plånboken gapar lika jävla tomt som en hundra år gammal brunn, jag lovar att det ekar om du ropar i den med.
Och då är inte månaden slut än.
Fy fan. Vad fan ska man göra? Känner mig så misslyckad som människa ibland. Ska lägga mig på soffan en stund,blunda och låtsas jag är någon annan, någon annanstans.....
Kan knappt bärga mig, I dag kommer min Kärlek hem. Underbart! Han är så duktig, dels får han stanna hela helgen och sen har han fått förtroendet att få ha medicinen med sig (åker 7.40 imorgon) Det är förtroende.
Vem kunde tro det?! Whiii. Ska städa upp här hemma lite. Vill ju inte att han ska se vilket svin till kvinna han har :-/
Kläder överallt...Jag kan ju faktiskt inte rå för att jag har så mkt kläder:-D
I morgon blir det liseberg! Så roligt!
Nehee bäst att sätta igång med damsugarn o skurhinken... Ha det gott Kära ni! På återseende! Så Jäffla schnögg är jag :-p
Frågade Neo vad han önskade sig i 5års present "allt i hela världen" fick jag till svar. Egentligen,vad hade jag förväntat mig för svar från en blivande 5 åring?!
Så svårt att hitta på grejer till grabbar.
En annan grej jag inte riktigt kan tröcka in i bollen mellan axlarna är att min lilla kolikbebis som jag troget ammade i dryga 1,5 år redan en stor pojke fullt med spring i benen och bus som lyser i ögonen!
Babyn som kort och gott gav mig mitt livs skräck ögonblick, förlossningen! Ack vilken vedervärdig smärta, uppriktigt sagt vad jag helt säker på att avlida innan ungen kom ut.
Kort och gott efter 9,5 timmars förlossning (vilket iofs inte är lång tid för en förstagångs föderska) Och Hela härligheten ihåp sydd så jag inte kunde gå (kände mig som oskuld på nytt,påsatt av en mkt välutrustad elefant typ)
Aldrig förr har jag känt mig så ynklig och utsatt. Va övertygad om att min fyra kilos kärlek till bebis skulle dö bara någon andades på honom och jag släppte honom inte en sekund
Höll honom nästan gömd.
Annat va det med lilltjejen, satte tummen mun och blåste till så va lillskiten ute. Hon doftade bebis och jag njöt av välbehag över min lilla bebis.
Sen hem o fortsätta där jag slutade ungefär.
Och den lilla dockan fick åka från famn till famn med nöje, då hade man lärt sig att tacksamt ta emot hjälp. Och som första flickan i släkten på pappas sida (innan Tyra kom) på länge så va det inte större problem!
Och nu är dom "stora", egna individer,egna viljor...
Underbara och helt i mina händer, Ibland är jag livrädd att misslyckas, Ibland säker på min sak. Det som är tråkigt numera är att föräldrar inte tar sig tid för sina barn. Barn kostar tid. Mer än vad man någonsin anat.
Men vem får en manual innan man får barn? Och tur är väl kanske det?!
Imorgon kommer Markus hem,Barnen är helt uppspelta, Och jag likså :-)
Vet ni vad det värsta är med att ha sin älskade på avstånd är? (eller bland det värsta) Det är att inte få sova brevid honom. Snosa på honom, dregla på hans bröst och ligga o fnittra innan man somnar.
Man vänjer sig aldrig. Ska köpa färg i morgon o barnen ska på teater med dagis. Hoppas jag hinner få ordning lite här hemma innan babe kommer hem.
Är rörigt till tusen här hemma. Neehepp,ska kika på efterlyst reprisen nu och inta ryggläge:-) God natt älskade ni, och en slängkyss till min Markus !
Känner mig så sprudlande jävla Happy! Mina barns närvaro gör mig så lycklig, dom e så fantastiska. Jag har allt man kan begära och mer därtill.
Har vart ute hela dagen med de små.
Tess leker sina rollekar hela tiden och idag va det Tyra (sin kusin) hon skulle vara. Och Tyra va Tess då säger Tess "Jag heter Tyra och har en mamma & en pappa" Och "Du heter Tess och har bara en mamma... & en storebror då"
Den sved =( Min lilla flicka. Saknar Markus. Vill gosa o snuffsa mig in i hans händer och känna hans doft. Han doftar mums.
Av mitt förra inlägg vill jag också passa på att säga att Jag vuxit otroligt som människa. Har genom Markus fått gå igenom en otrolig resa. En resa av berusande lycka, Massa tårar, jobbiga avsked och underbara möten. Att lära sig uppskatta tiden, att ta vara på varann och det man har.
Att uppskatta en beröring just för vad den är. Att gå från att se den man älskar nästan ta sitt liv genom att pressa in alla droger som han kommer över till att blivit en mer vuxen och tolerant man på relativt kort tid.
Att vara medberoende, att försvara ett oacceptabelt levnadssätt och att på alla vis skydda det. Fast samtidigt inse verkligeheten, att behöva tvinga den man älskar att välja mellan droger och mig. Självklart valde han mig (inte självklart visserligen) Och det tackar jag nästan gud för. Hade med all säkerthet aldrig träffat någon som Markus igen, hade nog inte känt så starkt för någon. Han är min självfrände. Vi är olika men lika, vi kompenserar varann exemplariskt och har fruktansvärt roligt tillsammans. Mitt i alla misär kan vi ta varandras händer och skratta åt det för att sen samla nya krafter och fortsätta kämpa.
Har fått utstå oerhörd kritik från omgivnigen till en början, visserligen med all rätt. Men vi kämpade oss igenom detta och blev på väger mkt bättre och mer öppna människor. Är glad att vi orkade. Är emellanåt fruktansvärt jobbigt att ha honom så långt borta, är hemskt att stå gråtande på en perong med huvudet nerborrat i hans hals och känna hans doft, höra tåget komma tuffande och veta att om ca 2 minuter är han bara längre och längre bort. Det gör ont.
Att många gr i veckan få gråta sig till sömns för att man saknar någon så väldigt mkt! Jag älskar Markus! Älskar mina barn, älskar livet! Hittade lite bilder på oss. Från början av vårt förhållande och ett relativt nytt. Ser att vi även förändrats till utseendet. Till det positiva. Ingen av oss mådde psykiskt bra under tiden av det första fototillfället. Det syns i en människas ögon.
Såhär inför morsdag på söndag sitter jag som den tänkare jag är i ytterst djupa mamma-tankar berörande det egna jaget Johanna!
Mina första dryga 4,5 år som mamma VET jag med all säkerhet att jag varit en dundermamma. Mamman med stort M. Gjort allt ett hondjur gör för sina ungar,plus lite till. Tagit rollen som deras pappa frivilligt valde att avstå på den tiden vi bodde tillsammans. Allt för att se deras persikofärgade kinder stråla och se den lilla munnen le. Har burit på dom när dom inte orkat gå, tröstat dom dagar som nätter.
Pottränat, lärt dom gå, prata, Skriva (Neo), Alla färger osv osv... Samtidigt va jag en exemplarisk "hemma fru" som bakade bröd o bullar stup i kvarten, lagade mat (då snackar vi inte färdigfrusta kättbullar utan här gjordes allt själv) Och hemmet va alltid på topp.
Helt enkelt varit en stabil, trygg och ansvarsfull förebild för mina barn och skulle någon säga motsatsen skulle jag inte bry mig för jag VET med all säkerhet att det inte stämmer.
Förutom att vara en hårt arbetande mamma, så jobbade jag heltid för att sen gå över till heltidsstudier på komvux och i samma veva, hände något alla fasar för.
Det som i mångas ögon ses som ett stort misslyckande, vi valde att gå skilda vägar. Vilket jag inte ångrar en sekund idag.
Men Som ensam mamma till två ytterst små barn och heltidsstudier framför sig va påfestande. Minns att jag sköt på hyran den sommaren för att kunna åka till skara sommarland och hyra en stuga med barnen... Är fast besluten att mina barn aldrig ska behöva lida för att jag är ensam och inte direkt rik. Dom rår inte för att dom blev till.
Sen kom hösten, hösten 2009. Allt brakade. Allt jag rörde vid gick åt helvete. Min allra bästa vän gick bort. En pers jag inte ens med ord kan beskriva.
Det värker fortfarande i bröstet vid minsta åtanke. Har sett honom växa upp, och att han körde från mig och sedan in i ett träd och avled gör det inte lättare att hantera.
Mina barn brukar fråga om "conny kan se oss från himlen.."
Jag kan inte förneka att jag saknar honom varje dag. Jag flyttade in hos Connys bror ett tag för att slippa vara själv, slippa se Connys disk, hans smutsiga kläder och känna doften i lakanen han sovit i.
Jag var med Hans bror och hans mamma och tog adjö av Conny på bårhuset, där han låg så fridfull men samtidigt så tom i sin kista.
Jag kysste hans panna, sen fick begravnings entreprenören hjälpa mig ut för jag höll på att falla ihåp, minns att han sa "Du är blekare än Conny Johanna..."
I vilket fall som helst, så gick jag ner mig. Tog hand om mina barn i det som va tvunget, som mat ...rena kläder typ.
Men den mamman som lekte, busade, lyssnade och kommunicerade, kramade utan att det fanns någon andledning den mamman va som bortblåst.
Jag satt mestadels och stirrade in i väggen, åt starka mediciner för att orka upp på morgonen. Dagis personalen frågade hur jag mådde.
Mitt i den röran träffade jag mannen som jag utan tvekan kallar min stora kärlek. Ganska snabbt insåg vi båda att det livet han levde inte funkade för två små barn och han valde vägen att läggas in på behandling.
Där han fortfande är och läser på komvux med hyfsade betyg. Är Mäkta stolt över honom. TIllsammans är vi fruktansvärt starka. Låter kanske konstigt. Men jag har fått honom att inse att droger inte är ett liv, visat honom hur underbart saker kan vara utan att ha kroppen full med droger. Hur mkt man ser, hör och känner utan det.
Han har verkligen bestämt sig, han har insett. Känns som en befrielse. Och han har gjort nått som ingen annan lyckats med. Han har på ett mjukt och stödjande sett sakta fått mig tillbaka till den mamman jag alltid tidigare vart, och det är jag oerhört tacksam för.
Han lyssnar på mig som ingen annan, han tar mig och mina brister för vad det är.
Att bli sedd och hörd som jag blir av honom är fruktansvärt stort för mig. Speciellt utav en man. MEN jag vet att jag har ansvaret att se till mina barns behov före mina och därför är det noll tolerans av droger i vårt liv. Vi har börjat bygga upp den familjekänsla vi båda alltid saknat. KÄRLEKEN, ömheten. Att se sina barn. Att låta barnen göra fel för att lära sig hamna på rätt väg. Hemma hos oss är barnen alltid välkomna oavsett tid på dygnet (när dom blir vuxna)
Och vi hoppas innerligt att vi i framtiden får många fina ungar. Kan inte tänka mig en bättre far än honom. Nog för han strulat till hela sitt liv. Men en mer ömsint och varm pappa är sällsynt.
Och jag vill även tillägga att jag iaf när jag mådde skit tog ansvaret för mina barns skull och bad om hjälp. Jag fick behandling i form av samtal. Och dessa underbara kvinnor som jag träffat en gång i veckan sen förra året, är fantastiska.
I våras höll jag ju på att förlora min dotter vilket också va en pers. Och det va nästan jobbigare efteråt när hon tillfrisknat när ja började slappna av meroch insåg hur nära det va. Det hade jag inte heller överlevt så bra som jag faktiskt gjorde utan Markus eviga stöd trots våra 20 mil emellan oss.
Det jag vill ha ut av detta inlägg är för det första att alla är värda en andra chans, man kan faktiskt förändras. Och att vara en bra mamma är inte om ungarna har märkeskläder, eller flest leksaker osv utan alla mammor och pappor är den bästa för sina barn. Är nog få barn som frivilligt vill byta bort sina päron. Och att våga be om hjälp är inte ett misslyckande, det är ANSVAR. Ingen kommer någonsin att klappa dig på axeln för att du bränt ut dig.
Och så länge man verkligen gör sitt bästa för sina barn, Och ger dom obegränsat med kärlek och i största möjliga mån den tid man bara kan så anser jag att man är en ypperlig Mamma/Pappa.
Hittade en bild på mig och mina knoddar när Tess bara är 2 dygn och Neo 22 månader :) Minns känslan av att ligga sådär och känna sig mer älskad än någonsin av sina alldeldes egna barn. Obeskrivligt!
Det är Stort! (sen låten som jag lagt ut är sann från början till slut, tårana rinner längs mina kinder när jag lyssnar)
Äntligen hemma efter ett evigt konkande och åkande. Och nu står soffan på plats i mitt vardagsrum, ska köpa färg på torsdag hade jag tänkt så jag hinner måla klart.
Markus fick permis till helgen =) Whiiiii Så det blir Liseberg med barnen <3 Längtar hejdlöst. Underbart att få tillbringa tid med sin kärlek på "hemmaplan" (även om inte Liseberg e hemma. Men just att röra sig lite fritt.
Är frutansvärt uttråkad,och funderar starkt på att glutta på någon bra film eller liknande!
Kanonväder idag, hade regnat inatt märkte jag när jag vallade ungarna till dagis. Neo ska på utflykt idag. Och som den hemska mamma jag är,hade vi inge vidare smaksigheter hemma så fick gå förbi affären. Köpte nybakade bullar blandannat och håller tummarna för att dagis tror att jag e en så hurtig mor att jag snabbt o smidigt slänger ihåp en deg tidigt på morgonen.
Aa idag ska här hämtas möbler och köpas färg så jag kan måla det sista. Känns så skönt. Äntligen ett vardags rum. Ett snyggt sådant.
Har blivit värsta Blocket nörden.
Idag får vi svar på om Babe får följa med mig och barnen (o grannarna o deras kids) till Liseberg,hoppas det iaf, har köpt biljett till honom. Allt hänger ju på den där korkade medicinen.
Sen får han svar på sin ADD utredning idag med.
Väntar på att han ska ringa mig nu så jag får höra hans ljuvliga röst.....
Är helnöjd=) Vi ändradeoss dels för at vi ville ha skinn ifall barnen spiller och sen för en förälskelse uppstod både för mig och markus till denna ljuvliga soffa. Den e dyr,men det får den va=)
Lägget ut lite bilder från helgen hos babe o en på min lilla plutta när hon åker sin Nya kickbike som jag köpte åt henne i torsdags Gissa om hon va i exstas?! Hon har önskat sig en ege jättelääänge!
Som ni vet håller jag o Markus på att göra om här hemma, dock kostar det ju inte direkt gratis så det tar ju sin lilla tid :-/ Köket är så gott som klart, och Nu har jag hittat en soffa, begagnad men ändå som ny. Är superduper nöjd, den ända vi tillsammans verkar helt överens om =)
Det är fan sant. Hela vintern och våren har jag pendlat fram och tillbaka 20 mil på fredagen och lika långt på söndagen mellan Gränna och min älskling.
Men varenda jävla gång man ska hem så känns det som en grävmaskin trycks in i bröstet och sliter ut hjärtat för att sen krossa det. Det gör så ont, jag sväljer gråten i 3 timmar (under resan) för att sen stor blöa tills ögonen svider när jag väl är hemma.
Mina barn kröp kärleksfullt upp i min lilla famn i dag o torkade mina tårar och berättade i hopp om att göra mig glad att våra plantor på balkongen börjat växa och bli gröna. I ett tappert försök låtsades jag bli glad, för att sen när dom somnat in för natten fortsätta mitt huklande.
Va tvungen att ringa för att höra hans röst, lika ledsen va han.
Nåja, helgen har vart underbar, vart härligt väder. Hans mamma va med fre-lördag för jag i ett hjältemodigt försök att vara den perfekta svärdottern lovat att betala hennes resa. Det va trevligt. Lördagen och söndagen har jag haft alldeldes ensam med min man. Vi har gosat, paddlat kanot och spelat kubb. Haft riktigt skitkul.
Nu saknar jag hans närhet brevid mig i sängen, goda vanor har ju förmågan att lätt bli ovanor som man ogärna kan få bort.
Vill ha hans ena hand på min midja och den andra knuten i min hand varje natt, hlra honom viska kärleksförklaringar i mitt öra och kyssa hans Guda-sända läppar dygnet runt.
Helvete vad jag älskar honom. Tror det är få som verkligen kan förstå.
Nu ska jag försöka få lite sömn, är ju trots allt vardag i morgon vilket brukar innebära en start med tidiga mornar, dessutom mår jag sjukt illa..har jag för övrigt gjort hela helgen till och från :-(
Ska se om det finns nått kul att kolla på på någon av alla dessa play-kanaler.
God natt gott folk, speciellt till dig min älskade man ...
Aaaw har ett rus i hela kroppen. Dels för jag gläds med andra och verkligen håller båda tummarna :-) Och sen pirrar det för jag är så kär & längtar tills på fredag=)
Whiiii Fruktansvärt boooring dag i dag faktiskt, Påbörjade att sätta ihåp mitt nya köks bord i modell mindre som jag köpte igår.
Sen har jag tvättat sen klockan va ofärskämt lite :-/
Idag blir det nog att vara ute med barnen, kanske köpa en glass=) Myyyysa =)
Åkte hemifrån redan klockan nio i morse. Va på ett möte i stan, sen gjorde jag lite andra ärenden i stan. Kom hem till fyra och då va det dags att hämta mina småttingar.
Sen när vi kom hem ville Tess gå till Farmor så jag och Neo, Amanda o Tyra gick till lekparken och lekte, sen gick vi och köpte en glass =)
Sen satt vi på gården med grannarna och deras barn så alla barnen lekte.
Mysigt. Har inget att skriva mer än att jag ska hämta ut min o Markus beställda webcams i morgon =) Whiiiii!
Jäpp, Jäpp! Gott tänkte jag nu när barnen vart långlediga sen i onsdags och börjar lätt bli uttråkade och klättrar frenetiskt på vägarna hemma...då menar jag på den nivår att dom ser ut som spiderman som kryper uppochner i taket :-O
Går trallande till dagis och det är skönt väder... Väl framme så lyser hela jävla området med sin frånvaro.
Kan inte se så mkt som en levande människa någonstans i hela området. Visst fan, det va ju studiedag idag :-O
Så det va bara att släpa sig hemåt vare sig vi ville eller ej!
Så nu återstår det ännu en dag att roa sina små. Nåja, värre saker har ju hänt! Annars vet jag inte vad denna dag ska erbjuda. Har inget planerat iaf.
Ser ut att bli kanonväder och va som sagt varmt och skönt ute så kanske blir en glass i vårsolen?!
Har stått på toan och lyckats pilla in en ny piercing i läppen, hålet hade halvt vuxit igen (tappade smycket för ett par veckor sen o vart för lat för å köpa en ny) och HELVETE vad det bultar i käften nu.....
Ser ut som Viktoria Silverstedt (urk) med världens "silikon läpp"
Amanda satte i gång med saxen i mitt hår igår, så nu känns de som jag har kort hår =( Fast det bara va de slitna.... Fast skönt! Hon e så duktiiig sååå Lilla Mandis =)
Nu har jag bankat mig med harembrallor (som får mig att se ut som en dvärg eftersom det är sånt inbyggt häng att benen ser korta ut) och fötterna i uppåtläge och skön musik i lurarna, rykande göttit kaffe i handen och så laptopen=)
Barnen svävar mellan sömn o vaket till my little pony i min säng, och somnar nog när som helst, vi har vart ute i stort sätt hela dagen. Jätteskönt men lite kallt faktiskt.
Jag ska väl försöka lägga mig skapligt, kanske kika på någon film eller nått.
Eller med världens sexigaste röst i andra telefonänden. Då somnar man tryggt, drömmandes att man ligger i hans stora varma armar....mmmm.......
Har sagt de hundratals gånger innan, men det tåls att säga igen, Jag har planetens sexigaste och bästa Fästman !
Idag låg jag och barnen och drog oss längeeeee.. Och för att inte romantisera en söndagsmorgon med barn i huset för mkt så var det väl mest jag som låg och drog mig...(försökte)
Sen gick vi ut på en promenad, tog en sväng förbi kyrkogården för mina barn va nyfikna på vart mina släktingar låg, så jag visade dom.
Sen köpte vi med oss Pizza hem, åt ute i Farmors trädgård (JAG VILL ATT DET SKA VARA VARM VÅR SÅ DÅ FÅR MAN LÅTSAS)
I Ärlighetens namn så längtar jag mest tills denna dag är över så det blir måndag, ny vecka, nya tag och RUTINER & framförallt dagis, plus att jag i morgon kan säga "Denna veckan får jag träffa min kära"
Vill göra förbjudna perversa saker med denna stackars arma man =) Sen vill jag hångla och hålla handen i solen...
Aaa kan inte annat än bara sucka, över hur j-a orättvist livet känns ibland.
Visst riskerar jag i samma stund jag publicerar detta inlägg att bli evigt hatad av er läsare. Men vet ni vad? Det skiter jag i.
För när det kommer till hemmets mysiga vrå så är det jag-KVINNAN som ska stå för städning, tvättning som matlagning. I af i MITT hem.
Jag är sån, jag vill laga mat till min karl, jag vill tvätta och vika hans kläder. Skulle aldrig i helvete be honom om det.
Jag är typen som vill stå hemma och se snygg ut med nybakade bullar i ugnen och mat på spisen. Jag VILL. Svårt att tro men så är det, kalla mig gammalmodig =)
Vilket "svin" jag har till kille som fullt accepterar detta då :-p Vi är tillsammans överens om att han alltid har sista ordet i beslut, att han styr över vår ekonomi osv. För mig e det helt naturligt.
Pratar han kniper jag...(fast den e svår att hålla på dock)
Ändå har jag den mest romantiska och underbara man, aldrig förr har jag blivit mer respekterad av en man.
Sen e han ett sjuhelvetes bra ligg också, bästa ja haft dessutom (sorry)
Livet är precis som det ska, För jävla bra.
Neee nu ska här tas en kall på balkongen, mmmhmmmmm :-p
