GIfta mig?!

Visst går det planer åt det hållet.
Dock inget sagt & inget bestämt.

Men visst börjar man filosofera över just begreppet äktenskap.

Vad det innebär. Är man säker? Osv..
Inte bara att stå inför hela tjocka släkten o lova en massa dravel.

Ja menar inte fan har man lust att göra en Julia Roberts o dra mitt under självaste vigselakten?!

Jag är övertygad om att han är mannen jag vill leva med. Vill dela allt o lite till med honom.
Allt det där är det ingen tvekan om.

Mina bekymmer är snarare vilken klänning jag ska ha, va jag ska säga. Vilken mat?!
Du vet lyx problem.
Eller ska man göra det diskret.

Gifter man sig egentligen för sig själv eller för alla andras skull?

Jag gör det för mig själv... I Think. Det är i vart fall en gammal fluffig rosa flick dröm!
Och jag gör det bara en gång.
Just därför allt ska vara sådär super-perfekt, planerat in i minsta detalj =)

Riktigt klyschigt, romatiskt och massa ludd och oskyldigt vitklätt.

kommer kanske vara roande att se Johanna förvandlas till Fru Walfridsson.
Åtminstone för många.
Men känns jävligt självklart.

Nååja, ska ta ut sockerkakan ur ugnen, glömde den första som blev kolsvart =(