Kan inte med ord beskriva hur tomt det känns efter honom när han åkt.
Kan fortfarande känna han ligga här brevid mig. Även fast han är över 20 mil ifrån mig.
Det gör lika ont varenda gång. Längtar så tills detta är över.
Önskar jag med ord kunde beskriva för er hur härlig känsla det är att ha honom nära.
Hur hela mitt hjärta ler av att se in i hans ögon.
Hur mycket kärlek han ger mig.
Han va helt fantastisk med barnen, för första gången kändes allt så lätt när jag gjorde någonting.
Annars har man alltid stått ensam och fått hålla koll på två busar. Nu a vi två som delade på det.
Han är för bra för att vara sann min lilla Markus. Vi är ett sjuhelvetes bra Team han och jag=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar