Snart 5 bast...(16 juni)

Frågade Neo vad han önskade sig i 5års present "allt i hela världen" fick jag till svar.
Egentligen,vad hade jag förväntat mig för svar från en blivande 5 åring?!

Så svårt att hitta på grejer till grabbar.

En annan grej jag inte riktigt kan tröcka in i bollen mellan axlarna är att min lilla kolikbebis som jag troget ammade i dryga 1,5 år redan en stor pojke fullt med spring i benen och bus som lyser i ögonen!

Babyn som kort och gott gav mig mitt livs skräck ögonblick, förlossningen!
Ack vilken vedervärdig smärta, uppriktigt sagt vad jag helt säker på att avlida innan ungen kom ut.

Kort och gott efter 9,5 timmars förlossning (vilket iofs inte är lång tid för en förstagångs föderska)
Och Hela härligheten ihåp sydd så jag inte kunde gå (kände mig som oskuld på nytt,påsatt av en mkt välutrustad elefant typ)

Aldrig förr har jag känt mig så ynklig och utsatt.
Va övertygad om att min fyra kilos kärlek till bebis skulle dö bara någon andades på honom och jag släppte honom inte en sekund

Höll honom nästan gömd.

Annat va det med lilltjejen, satte tummen mun och blåste till så va lillskiten ute.
Hon doftade bebis och jag njöt av välbehag över min lilla bebis.

Sen hem o fortsätta där jag slutade ungefär.

Och den lilla dockan fick åka från famn till famn med nöje, då hade man lärt sig att tacksamt ta emot hjälp.
Och som första flickan i släkten på pappas sida (innan Tyra kom) på länge så va det inte större problem!

Och nu är dom "stora", egna individer,egna viljor...

Underbara och helt i mina händer, Ibland är jag livrädd att misslyckas, Ibland säker på min sak.
Det som är tråkigt numera är att föräldrar inte tar sig tid för sina barn.
Barn kostar tid. Mer än vad man någonsin anat.

Men vem får en manual innan man får barn? Och tur är väl kanske det?!

Imorgon kommer Markus hem,Barnen är helt uppspelta, Och jag likså :-)