har haft en jättemysig kväll med Anna o hennes lilla Robin o så mina troll.
Va i hamnen o käka pizza o sen träffade vi cissi o Monica o tog en glass i hamnen.
Men nu mår jag dåligt ist.
Neo träffade några Han inte träffat på länge oc hällsade glatt Och va jätteglad och skulle styla m sin cykel men fick bara ett ynkligt hej av en av dom :-(
hur kan man låta sin ilska på mig gå ut över ett litet barn? Mitt barn.
Jag kramade om deras lilla tjej på dagis, för jag saknat Henne.
Fan vart så ledsen över att se Neo där att jag började lipa när jag kom hem.
Vill a Micke är...kramas...känna gos o kel o närhet, någon som klappar mig i håret o förstår. Visar kärlek som ingen annan gjort tidigare. Men inte bara med ord eller kramar utan med engagemang av mig och framförallt mina barn och mitt/vårt välmående.
Vilket betyder sjukt mkt, ar aldrig känt mig som en familj tidigare.
Nu känns det som att vi är på väg åt rätt håll.
Kanske kan man älska någon annans barn som sina egna? vilket jag alltid betvivlat (inte att man kan älska någon annans barn men att man kan känna d som sina egna)
Kanske får jag min familj någon gång, visserligen har jag o barnen det jävligt bra, vi är en familj fast på egen hand, skönt att bo själv. Skönt med egentid, skönt med distans, skönt att inte va beroende av någon. Men ändåååå...
Eller Mange, någon som alltid har bra lösningar på saker, lägger fram rätt o fel och inte bara håller med.
Som kan få motparten att framstå som fantastiskt menigslöst energislösande.
Fan...usch nu mår jag inge bra alls. hela dagen känns som den vart ut och in helt o hållet, överkänslig.
hatar att inte a någon vän är nära mig. Mamma jobbar och finns ingen i denna stad (gränna) att vända sig till.
Saknar det som va, fattar inte vad jag gjort för fel.
Kan inte (vill inte) ringa Micke eller för han ska jobba kl 2 i natt o sover gatanterat nu.
Vi ska iaf in till honom i morgon=)
nee nu loggar syster in, kanske kan beklaga mig där. Ska sätta på kaffe med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar