Våga vägra "Leffe-bloggar"

Har sagt det upprepade gånger, så ni har säkert hört det förrut , iaf ni som läste min gamla blogg.
Och skriver det igen, trots risken att bli för evigt hatad av alla latte-mammor.

Folk får skriva om precis vad dom vill, men räkna inte med mig som läsare.
Hur kul är det att läsa två meter sida om hur snutti gullig lilla Albert är när han för första gången ätit sin första smakis? eller vilken färg alva har på bajset? Eller hur kuln lilla Olle tycker det är att traska i morfars gummi stövlar.

Tro mig även jag smälter när mina barn säger "jag älskar dig", och jag har också krusidullat varje litet ögonblik över en kopp kaffe med mina väninnor, skrytit om diverse små prylar berörande mina bajsmaskiner.
Jag ÄR en mjukis morsa som släpper på saker alldeldes för lätt, gråter när barn far illa på tv oh kan inte se blod på mina egna barn om det så är ett litet skärsår.
Men orkar ni läsare verkligen höra allt?

Bloggen är ärligt talat den nakan sanningen om mig Johanna och mina tankar, ibland är jag medveten om att jag kanske överskrider vissa gränser, men stör det så låt ärligt talat bli att läsa då :-O

Jag har ingen lust att tillhöra en grupp eller kategoriseras in i ett visst samhälle.
Jag umgås med dom som ger mig något.
Som jag har utbyte av...Latte-morsa, snobb eller en person det gått helt jävla snett för, det spelar ingen roll, det är människan bakom det allt det där man ser som jag så gärna vill åt.

I vilket fall som helst så snubblar jag runt på diverse bloggar och det fins en del som jag inte ens klarar av att läsa dom två första meningarna på för det ska romantiseras så förbannat mkt om det här med familj.
Jag känner inte att jag måste bekräfta för er läsare att jag älskar mina barn, att dom e det ljuvligaste o sötaste jag vet... Det förutsätter jag att ni vet ändå.

tro fan att livet som två barns mamma (en barns, tre barns, fyra barns osv...) inte altid är en dans på rosor.
Om jag erkände varje gång tanken på att läsa in nått av barnen i förrådet o kasta bort nyckeln så skulle ni häpna :-p
Eller hur ofta jag ligger o fantiserar om mig sj liggandes i en solstol, men ett par snygga hunks som viftar m solfjädrar och matar mig med vindruvor någonstans lååångt borta från barn o ansvar, eller hur ofta jag längtar efter att få svepa en 70´s för att glömma bekymmer och stress.
Man får vara arg, man ffår vara trött, man får känna allt det där Utan att vara en kass mamma, tror snarare tvärtom, du blir en BRA mamma först som du erkänner det.

Vet att det är dödsstraff på både rökning o alkohol...kan meddela att jag både röker o dricker så nu slipper ni undra det :-) *tsss*

nee nu ska jag titta till min dotter som för övrigt sitter i badet och ropar "mamma bajsaaaaaaaat" s¨å bäst att förbreda sig på en brun illaluktande men ack så vardaglig överraskning :-)

Ha det gott kära läsare, jag älskar att ni förökar er på min blogg! Love ya!