Närhet...

Att känna närhet till någon annan är fantastiskt.
Frågan är om det nödvändigtvis måste vara någon av det motsatta könet (eller samma)
Eller om det räcker med en liten mini människa på dryga metern, mage som en sockertopp och ruffsigt hår?

För mig räcker det sannerligen med det sistnämda.
Ok mina barn kan ju inte ge mig det en man kan när vi snackar mer intim närhet men det är lätt ordnat när man känner att lusten trycker på.

Dock så finns den person jag vill ha det av inte ens inom sveriges gränser på veckorna, fast det överlever man väl när man väl funnit en herre som tillfredställer alla Johannas lustar med stort välbehag=)

Annars nöjjer jag mig med att ligga sked med något av mina barn eller ligga mellan dom med varsin sötnos på varje arm.

Får mer käelek och pussar av dom än av en karljävel. Tror jag ska bli karlhatare :-O

En riktig bitterfitta, helt obefogat också för är det någo som oftast träffar perfekta killar så är det Jag, riktiga svärmorsdrömmar (dock inte dom jag haft långa förhållanden med)
Men ack så tråkiga. Ingen spänning alls.
Jag borde egentligen vara glad som få, i lördags va en mkt trevlig ung man ghär med en liten present till mig, innehållandes ett jättefint smycke. Ett halsband i silver med ett silver hjärta. Han tycker om mig...nästan lite sött...

Nee ikväll blir det att ligga raklång i soffan och trycka in sötsaker i munnen och kolla på antinge "män som hatar kvinnor" eller "vi hade iaf tur med vädret igen" tillsammans med Robin och en kompis till honom.
Så blir en riktig slödag.

Nu ska jag va social med mina barn, dom ropar på mig som två hungriga fågelungar, dom vill visa mig nått!
Love you /J