Det här med Kärlek

Jag är ju den sista på planeten jorden som anses vara verken kärleksfull eller romantisk.

Och alldeldes riktigt, det är jag inte. Blir typ aldrig kär.
Har vart det i Conny och i mina barns far i stort sett.

Känns hemskt att säga men Conny betydde mer. Det va äkta kärlek

Och NÄR jar väl är stormande kär, då måste jag nog erkä'nna mig vara sådär slibbigt äckligt pussig oh romantisk, köper presenter och blommmor, fixar middagar och annat snuttimys.

Men om ens RIKTIGA kärlek inte finns mer, vad gör man då?
Får man en ny chans?

Jag är säker på att om det finns något efter detta så kommer det bli han och jag i ett annat liv. Det har jag bestämt.
Han väntar på mig, det vet jag.

Han besöker mig nog och smeker min kind som han så omsorgsfullt brukade göra.
Leker med mitt hår och håller om mig. Klappar mig över magen och svamlar om allt möjligt.

Han va en drömande man. Han hade mycket fantasier, planer och en ganska positiv inställning till framtiden.
Tuvärr levde han ett alldeldes för spontant liv i Nuet, vilket fick sina konsekvenser.

På ett sätt är jag rädd att träffa någon och känna som för Conny, för det är ju han och jag.
Samtidigt som jag också vill känna lycka någon gång i framtiden.

Saknar honom så jävla mkt. Fattar inte att det inte känns lite lättare någon gång.
Det känns fruktansvärt fortfarande.
Så tungt och kvävande.
Sorgset. Så fort något påminner om honom så känns det som en kniv i hjärtat.
Drömmer om honom på nätterna. Då är han hel. Fin och levande.

Vi kramas oh pratar, skrattar och springer runt, då är hans ben fulla av spring och liv, hans hjärta slår och hans ansikte är inte längre fryst i en min utan ler, ögonen brinner och kroppen är inte livlös & kall utan varm och trygg.

Hans händer kramar mina. Inga blåa naglar och ihåpsjunkna händer som sist jag såg honom på bårhuset utan dom är mjuka och stora.

Faaan min lilla älskling. Vill inte forsätta utan honom, det är så orättvist.
Varför just han? varför just jag?

När jag träffar honom när jag lämnat jordelivet ska jag börja med att slå honom för jag är så arg och frustrerad över hur han kunde göra såhär mot mig.

Jag som älskade honom så mkt.
Hur länge ska man orka??

Hur mkt kan man älska en annan människa?