Ny dag, nya vecka, nya tag?

Halvsitter i sängen som en säck potatis.
Trycker munnen full med marie kex och i ett försök att skratta försöker jag vissla samtidigt, vilket inte är helt lätt.

dricker snabb kaffe som klumpar sig.

Så vekan kunde helt klart börjat bättre.
Tycker ni jag börjar bli gnällig?

det tycker jag.

jag måste va fruktanvärt intressant att läsa om, faktiskt.
Tror inte det finns någon männsika med sånt händelserikt liv, då tyävärr mest negativt eftersom mitt liv kantas av en jävla massa otur titt som tätt.

Håller på att somna, är skittrött.
Kanske ska man tillåta sig själv att bara blunda och somna en timma eller två.

har ju trots allt fått order från min läkare att sova mer, sov faktiskt knappt 2 timmari natt, somnade halv sex och gick upp halv åtta :-S

NÄr jag kom till dagis vill Tess inte släppa mig :-( lilla gumman, fick dåligt samvete för att jag lät dom va hemma förra veckan av egoistiska skäl (jag orkade inte träffa folk)

Och Neo hade gjort jätte fina saker till mig i trä med paljetter, kände mig grinfärdig av lycka.

Tog en extra runda med vovven och funderade på om livet någonsin kommer ta en vändning?
Nu går vi in i tredje veckan utan Conny.
Visst nu gråter man kanske inte dygnet runt, men känslan i bröstet är densamma.
Sorgen och att hela tiden vara nära till gråten.

Begravningen kommer bli fruktansvärd, att veta att han ligger i kistan.

Fattar inte ens att han är död, även fast jag med egna ögon sett att han är det.
Känt hur kall och livlös han va.

Saknar honom så. Har så mkt jag skulle vilja berätta för honom.

Dela med mig av hemlisar.
Vi kunde skratta så vi grät.
Hela soffan skakade av hans härliga skratt när jag gjorde fula gester och dummade mig till honom.

Han hade lätt till skratt.
När han i vanlig ordning gjorde nån av sina dumheter och jag va arg som ett bi, skrek och gapade så jag va helt röd, han flinade och sa att jag va såå "tjurig" och sa "jaja mamma"
fast han lyssnade faktiskt, men kritik har inte varit hans starka sida.

han va som en katt han hade 9 liv, men man kan väl inte ha hur många som helst antar jag.
Han hade ju vart i kyrkan och bett om hjällp till ett bättre leverne samma kväll han avled.
Dom hade bett för honom, och inte för att jag vill påstå mig tro på gud men kanske va det hans räddning?!

Vem vet?

Skiter i vilket, vill ha honom tilbaka ändå =(