Ååååhhh...

Kan du inte bara gå in på msn eller nått??
Detta är så fruktansvärt jobbigt...

Kommer på mig själv ofta med att tänka att det här måste "jag berätta för Conny" eller som när jag satt och gjorde nyårbjudningar på fb, höll jag på att klicka i ditt namn.. Kunde jag väl gjort visserligen.
Men hade du kommit?
Nee din stol hade stått tom:-(

Åhh vad jag saknar dig, ser på bilder av dig och du är å fin, ser så levande ut och nu är du borta..

Kan inte för allt i världen acceptera detta. Det är hemskt.

Min lilla älskade du.
Fan Vill bara att du sa ringa eller knacka på dörren helt oförutsägbart.

Åååhhh usch idag är det jävligt tungt i magen:-(
Har gråten i halsen från och till.

Skulle vara ganska skönt att få gråta fatiskt.

Det lättar alltid. Fan.

Tänk när vi gick en promenad torsdagen innan du gick bort, jag tvingade med dig och du skrattade glatt åt mig och frågade hela tiden varför jag va så sur.

Eller när vi gick uppe på berget, och vi gick jättelångt, och när vi kom till en uteplats med utsiket så a du att det va så härligt att stå där och titta ut, du välte ner mig i gräset och pussade mig.

Fnissade hela tiden och va glad.

Önskar jag vetat att vi inte hade mer tid, då kanke jag tagit vara på det vi hade mkt mer.
Allt är så ångestladdat, har å mkt samvete. Känns som jag inte gjorde tillräckligt.
Och känns som att det är delvis mitt fel att du inte finns mer.

Längtar tills du fått din gravplat, då ska jag besöka dig ofta och prata med dig.

Jag som hade en liten julklapp till dig. Ville ge dig den, tänker jag göra också.

Vill så gärna tro att du finns med mig.
Kan du inte bara ge mig ett tecken?!

Vill känna din närvaro.
Vill ligga tätt intill dig som förr... usch vad din frånvaro gapar tomt :-(

Hoppas du vet hur mkt jag älskar dig...