Känns som det nu gått 6 veckor, då finns det ingen att prata med längre, folk blir trötta på att höra hur man tjatar om det.
Folk begär på nått vis att man bara ska svälja och gå vidare.
Men om man till och från haft någon vid sin sida i många år och han bara försvinner är det inte bara att ställa om sig.
Jag saknar.
I går var det andra advent, och snart jul och snart ett helt nytt år.
Tänk att han fick aldrig uppleva 2010.
Julen ska firas utan honom, och likaså kommande jular..
Vet att man inte ska gräva ner sig i sorg, det gör jag inte heller. Men jag sörjer en väldigt viktig person som nu saknas nått oändligt i mitt liv.
En person jag älskade högt.
Känner mig dock förbannat ensam i min sorg emmellanåt. Innan fanns det folk överallt.
Vart är alla nu ? :(
Varje år den 24 oktober ska det brinna ljus vid olycksplatsen.
Tänder ofta ett ljus för dig här hemma. Känns bra, känns som du kollar på mig.
Åtminstone vill jag tro det.
berättar fortfarande hemlisar för dig som ingen annan vet. Hoppas du hör.
Mycket av det vrider du dig säkert i skratt åt, en del blir du nog arg över :-(
Och mkt försöker du nog bara känna med mig.
Det är i situationer som dessa, fulla med sorg.. Som jag helst av allt hede velat ha dig vid min sida, och så är det dig man sörjer.
Det är så sjukt.
du känns så levande. Din röst på min telefon, alla minnen, alla foton.
Men du finns inte, inte ens kroppsligt längre.
Men du kommer att finnas förevigt inom mig, det lovar jag.
Jag kommer aldrig glömma dig, aldrig sluta prata om dig.
Aldrig sluta lägga blommor på din grav.
Aldrgi sluta älska dig, för det är med dig jag vill vara när det i framtiden är min tur att lämna jordelivet.
Ett adventsljus för dig älskling (en dag försent)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar