Olika..

Varför ska det vara så jävla orättvist??
När två personer från två helt olika världar möts av en slump egentligen, blir kära.
Riktigt kära, vet att dom vill spendera livets kommande år tillsammans, bygga en framtid, skaffa familj så småningom osv..

När det börjar arta sig riktigt riktigt bra så ska det sättas käppar i hjulen såklart.
Som alltid.

Jag vet att Markus har ett förflutet som kanske inte är det bästa, men är man inte värd en andra chans?
Är man inte värd att älskas för det?

Är man inte värd att ha familj och få starta om på nytt?

Jag kommer aldrig överge honom, kommer stötta honom under hela behandlingen.

Jag vet vad som är sant och inte. Det är det viktigaste, är ju ända jag som ska leva med honom hela livet.

tillslut kommer det vara vi som går vinnande ur den här skiten hand i hand.

Har aldrig känt såhär för någon, och då tänker jag inte lägga mig ner o ge upp heller.




En låt för oss