onsdag 13 oktober 2010

om 11 dagar....

OM elva månader är det ett år sedan det hände något som för mig va väntat men ändå så oväntat och något som inte fick ske.
Så som jag kämpat för att få ordning på livet för denna människa.

Conny, han lämnade mig... oss. Han finns inte längre bland oss. Hans hjärta slår inte längre och hans mun verken andas eller pratar.

Känns inte alls som ett år sedan , för kan fortfarande inte tänka på honom med ett leende utan bara med sorg.

Gråter fortfarande. Känns så nyss han stod här utanför mig, han va så jävla glad. HAn kramade mig flera gr, sa att han älskade mig.
Tänk om jag bara fått veta att det skulle vara sista gången jag såg honom... i livet då för nästa skymt av honom va när han låg vitblå i e kista.

Hela den stunden är ett stort suddigt töcken, minns mest att jag skrek och sa att han andades, begravnings entreprenören fick ta ut mig och sa att det bara såg ut så för att jag så gärna ville det.

Tiden efter hans död va det jobbigaste jag genomlidit, bara grät och grät. Anklagade mig själv och orkade ingentig.
Va inte hemma på över en månad utan jag och barnen flyttade ut till hans bror.
Ville inte se Connys disk och sova i hans sängkläder samtidigt som jag inte ville tvätta bort hans doft.

Hade en vit t-shirt som stank av svett som låg på golvet, vet inte hur många gr jag legat och kramat den alldedes blöt av tårar. Nu är den tvättad och ligger med hans restrerande grejer nervikt i en låda.

Minns när jag hjälpte roger välja musik till begravningen (bla den nedan) Den är så fin, så nu kan jag knappt höra den utan att få en stor svart klump i bröstet.

Varför ska livet vara så jobbigt?! Varför tar det sådan tid för just mig att berarbeta det?!

Min älskling är hemma på årsdagen och vi ska åka ut till både olycksplatsen och graven, tända ljus och lägga vackra blommor, Ängna honom både en tanke och gräsnlöst med kärlek.

Brukar ofta tända ljus för honom, både i kyrkan och Hemma. Ska nog göra det idag, för känner hans närvaro ibland. Hoppas han ser det och blir glad.
Hoppas han vet hur saknad han är och hur mkt vi alla älskar honom. Hoppas han vet att när jag lämnat in ska han få en snyting för att han lämnat mig på jorden ensam kvar.

Han lovade att bli gammal. Han skulle inte dö. Han skulle vara försiktig.
Nee fy... Har riktigt sorg i bröstet idag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Jag

Jag

Labels

Blog Archive

Etiketter

Följa

www.dsit.sejknt

Vädret

Besökare

Totalt: Idag: Veckans: