nästa MOMENT-bebis!!

n´åja fast det aldrig kändes så och fast jag inte gick över tiden vart v.38plus2 så k'ndes det som det blir fan ingen bebis, MEN det vart det och trots könsul så sent som i 28.E Veckan och med engaranti från läkaren att här ser vi ingen pung och d hade jag gjort i denna veckan med all säkehet, så kom det ut en liten pojke på 3040 gr och knappa 47 cm.

satt i lugn och ro och kika på tv:e när vattnet bara går efter ett par dagars känningar, så vi åkte in först skulle d bli sjuktaxi men då ringer dom tillbaka från förlossningen och ber mig omgående att lägga mig ned eftersom bebis inte ligger åt rätt håll (VILKEN BM BER MIG INTE KOMMA PÅ ÅTERBESÖK I SÅNT LÄGE-SISTA BESÖKET VA I VECKA 35)
nåja sagt och gjort får ringa en amblans in, dom väger bebis m hjälp av ul och gör röntgen av mtt bäcken för att se om ja kan föda i säte eftersom de är 3:e barnet.

men det ville sig inte ändå han låg fastklämd med fossingen neråt och inga andra alternativ än akut snitt är möjliga (min mardröm e att bli snittad)
men det får jag dock ändå bli och det tar inte mer än 10 min sen är han ute dock har han svalt sin avföring och andas inte på väldigt länge och det kändes som en evighet och att dom bara springer iväg med ens lilla bebis bara det är en mardröm. när jag är ihåpsydd och allt får jag känna av att jag lever vill jag lova- för fy fan vad ont man har efter ett snitt man kan omöjligt röra sig, man kan inte ens sträcka sig efter ett glas vatten de första dygnen sen har man ont i flera veckor efter men inte som första dynen såklart, nu har vi en frisk lite krabat, en matglad och lugn liten kille, älskad av oss alla. Finns ingen svartsjuka hos syskonen utan enbart glädje och kärlek vilket är härligt!