Självbiografi

"Hennes evigt smaskande på dom där köttbullarna gjorde mig fruktansvärt illamående, pratade med öppen mun gjorde hon också och jag kunde se hur maten maldes sönder för varje tugga hennes äkliga käkar tog.

Fick en vällust att ställa mig framför henne och kräkas rakt ner i hennes tallrik, tala om vilken vidrig varelse hon va.

Ändå satt jag tyst med armbågarna på bordet och hakan vilandes i händerna, gäspade och lyssnade till hennes oitressanta skitsnack om alla hon kände.
Om hon bara hade den blekaste aning om hur jävla ointressant jag tykte hon va, eller hur illa jag tyckte om henne.

Helt plötsligt vräker hon fram en bunt tabletter framfö näsan på mig, rakt på bordet.
-ta vad du vill ha, jag bjuder! sa hon och såg nästan glad ut.

Stirrade rakt in i hennes ihåpliga tomma ögon, föste tillbaka tabletterna.
-Nej tack.

Hon såg så jävla förvånad ut, aldrig hade jag tidigare i mitt 15 åriga liv sett något så jävla fånig.
Jag föste tillbaka tabletterna, flinade åt henne oh stoppade ner dom i fickan.

-Jag tänkte väl nästan det! sa hon och skrattade med sitt äckliga sjuka skratt.

Ikväll skulle jag bli hög. IGEN. Kändes befriande, skönt. Äntligen.
Reste mig upp, viskade att hon skulle hålla käften annars skulle jag döda henne sen gick jag.
Jag njöt av den respekt jag hade, jag njöt av att folk flyttade på sig i korridoren när jag kom.
Så pinsamt oh patetiskt, så svagt"