Självbiografi

"Stod i köket och kunde inte sluta gråta, jag började likna en elefant, kunde inte ens se mina fötter längre.
Jag började ta form av en stor klumpig varelse, fanns nog ingen på denna planet som var så fet som jag.
Att ungen där inne vägrade komma ut fast den skulle kommit för över en vecka sedan gjorde det definitivt inte lättare.
Jag skulle säkert bli en sådan dom skriver om i en ding ding värld som va evighetsgravid med ett monster i magen, Och folk skulle fundera på om det hela kunde vara sant.

Ine nog med att jag va tjock som en valross och had fötter stora och blåsvarta som stora blyklumpaar, foglossning och halsbränna...Ungen kunde ju fan inte ligga still därinne heller, minsta rörelse gjorde att det kändes som att den höll på att möblera om både tármsysten och revben på mig.
Kände huvudet när jag gick (vilket dessutom resulterade i att Neo vid förlossningen hade ett kefalhematom alltså en blödning i huvudet pga att han legat kämd så långt ner i mitt bäcken så länge)

Det va nog en ailen därinne trots allt.

Hade förvärkar hela tiden och slemmproppen hade gått på jobbet dagen innan på jobbet.
Så jag sa till att jag itn eville jobba mer, hade dessutom gått över en vecka vid det tillfället.

Just här och nu så kändes allt hopplöst, tårarna rann för ingenting och det kändes som hela världen va emot mig, och det va varmt och jag lovade migsjälv helt och fullt att ALDRIG mer skulle jag skaffa barn..skulle bli nunna och inte ens överväga att ligga med Kim tänker ALDRIG genom gå detta EN gång till"