Fråga mig inte hur vi alla överlevt.
Känns konstigt att det gått så fort.
Vad är en månad mot den evighet vi har framför oss? Tänk vad allt ska blekas...
Usch vad det värker.
Det gör så ont.
Kan höra ditt skratt, din röst.
Är livrädd att det ska tyna bort i mitt minne. Att ditt ansikte kanske grötas ut och bara blir suddigt när man tänker på dig.
Tur det finns fotografier.
Faaaan Saknar dig såå.....Orkar inte sörja mer...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar