tisdag 1 december 2009

Jag försöker att strida mot känslan, men den är rädd och spelar ett spel nu.

Jag får för mig att jag kan vara kvar me vet inte hur, men jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder någonstans.

Är medveten om vad som måste göras, jag måste acceptera ett avsked.
Önskar jag kunde smeka din hals.

Jag vet vad som måste göras, önskar du låg kvar här...Hörde dina andetag.
Vill inte spara min längtan.

Så feg att jag viskar, fast du säker inte hör mig alls.

Jag vet att döljer en sanning, att väntan på dig inte leder någonstans.

Älskling, hör på...Jag måste ta steget ur vår sista dans...

Det fanns en kärlek, det FINNS en kärlek.

Jag måste börja på nytt. Det vet jag när jag ser dig, vart har du tgit vägen?

Antar att du finns däruppe i samma kläder, blir glad av samma rus oh busar med samma vänner..

Det är att leka med eld att dra upp det här igen, du finns inte mer.
Inget att beklaga, inget att försvara.

Jag gav upp allt det för längesen.

Sen en tid tillbaka har jag varit tom.
Men jag försöker.

Man gör som alla andra och försöker vara likadan, tills man blir van.

Vi levde ju i vår egen värld, så långt benen bar.
Allt vi behövde fanns där. Jag kännde mig så trygg hos dig.
Jag kände att du älskar mig, för när du säger det det så tror jag dig.

Jag kännde mig så trygg hos dig.
Jag ville gå med dig överallt.I sommarsol och vinterkallt.

Du behövde aldrig säga nått...

Tänk när tiden flytt och åren gått.
Om du längtat hem ibland, så har du kanske hittat dig. jag vill tro det.

Om du bara kunde ge mig en minut.
Så skulle jag ge dig hela världen min älskade...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Jag

Jag

Labels

Blog Archive

Etiketter

Följa

www.dsit.sejknt

Vädret

Besökare

Totalt: Idag: Veckans: