Jag håller mig kvar i det du lämnat.
Jag kände dina ögon den där natten, dom följe minsta steg.
Visst finns det dagar när jag kan låtsas som allt är som förrut, och visst finns det dagar när det gör så jävla ont.
Du har fått så stor del av mitt liv,Jag kunde inte andas tillslut.
När jag ser på foton så undrar, jag vart har du tagit vägen?
Jag gav upp för längesen.
Jag drömmer om en framtid som glömmer. Och jag drömmer om en framtid med dig.
Fast jag följer dig längs vägen, så kan löften brista, om och om igen.
Du håller mig kvar i nått jag lämnat.
Jag ser ljusen som tänts vid vägkanten, jag ser pojkar som gråter och flickor som håller dom i hand.
Ser en man som tar en tyst minut för sig själv.
Varför är du en av dom som inte längre är bland oss?
Jag är en av dom som gråter när ingen ser på, jag berörs. Jag ser mig i spegeln, ögon röda av gråt. Jag tänker hur gick det till? hur bar du dig åt?
Jag blir så rädd när jag tänker på det.
Aldrig mer ung eller aldrig mera fri....
När det handlar om dig har vi rätt att ta någons parti.
Du springer aldrig mera i fatt, Jag vågar inte ens tänka framåt men är livrädd att fastna här.
Jag vill ha en sista chans att se dig, jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut.
Jag vet att det är svårt.
Ring bara oh berätta hur du mår. Försöker tänka bort dig på alla sätt, fast det går inte, jag vill ju ha dig här och nu!
Jag sitter vid fönstret i mitt rum, ser upp mot himlen och ser hur du tindrar som en stjärna.
Är det så det ska vara? Att man ser det man vill se oh hör det man hör?
Jag är trött, försökt att vara allt på samma gång, så mycket som man kan göra, borde och vill och mitt i allt ska man räcka till.
Jag är tom, det finns så mycket måsten och mitt i allt så ska man vara verklig.
Allt som jag skriver känns ändå för kort, och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.
Jag är tyst, och försöker känna efter. Fast jag inte vill. Vill inte veta hur det känns.
Jag sätter mig ner, utan ett ord.
det står skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan.
Tänker på dina ögon så öppna fast dom inget mera ser, att du aldrig mer ska få skratta eller kyssa mig när jag ler.
Röda ögon ser svart.
Jag skänker en tanke till dom som ligger sömnlös i natt.
Jag ropar högt efter dig, men du svarar inte. Känner mig så ensam.
Det smärtar.
Snart städar dom gatan och då försvinner alla spår...
Allt är som vanligt, men Conny blev bara 22 år
Det Kan aldrig göras ogjort det där som hände den där oktobermorgonen...
Fan vad jag älskar dig.........................<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar