Conny

2,5 månad har gått. Sjukt. KÄnns som det va hundra år sedan jag snuddade vid dig, samtidigt som det känns som igår.
Det värker. Det gör ont.

I natt drömde jag att du sa till mig att kolla under sängen på tusbo för där skulle det finnas nått som va mitt.
Bad Victor kolla men det verkade inte finnas nått. Men jag ger mig inte. Det va så verkligt.
Nått måste där finnas.
Är säker på att han kom igen i min dröm för det va så verkligt.

Fan jag tycker han har vart bort tillräckligt nu, sjukt att hans existens för alltid upphrt, at även om 20 år så är han borta liksom. Och livet ska gå vidare trots allt.

Jag har svårt att leva vidare. Jag tog detta så hårt. Visar man vad man känner så säger folk åt en att försöka gå vidare...
visar man det inte får man dumma kommentarer som "har du glömt conny nu eller"

Skulle aldrig glömma honom, hur kan man glömma nån som han?
Han va min allra bästa vän. Vi kunde prata om allt, till mig kunde han tom visa sina avaga sidor. Sidor där han inte längre va så förbaskat "tuff"

Fan älskade Conny, hällsa på mig. ring mig. Kontakta mig. Jag vill verkligen det. Saknar dig oerhört mkt. Ska besöka din grav. prapta med dig. ge dig blommor. Fundera, älska och sakna. Det smärtar så förbannat.