Ensam...

Känner mig så jävla ensam, så tom..
Övergiven på en plasts där ingen längre existerar. Hatar Ångest.

Jag tillochmed fryser i ett varmt rum.
Min längtan har blivit så diffus att jag inte längre kan säga vad det är jag längtar efter. Slog upp ordet känslor i en uppslagsbok.
Blev inte smartare för det :-S

Kan inte direkt påstå jag rakt av fryser i ett såhär varmt rum.
Visst, utsagan är sann men nog är det en konstig mening.
Iaf innebörden i uttrycket.
När jag börjar fundera på språket som kommunikationsmedel känner jag inget annat än just trötthet.
Trötthet och förvirring....
Jag fryser i ett varmt rum.



Vart finns alla när man behöver dom?