Hur ytlig är okej att vara ??

Alla människor har lite ytlighet i sig.
Sen vad som räknas som ytligt och inte är ju individuellt.

MEN jag kan erkänna att jag skulle aldrig lägga mig med någon där utseendet inte faller mig i smaken, ganska rejält dessutom.

I af om det bara är för "in-ut-sprut" , sen att min smak oftast inte faller andra i smaken är för mig bara en fördel :-)
(nu behöver ju inte alla gamla ligg känna sig skitsnygga, sa trots allt att min smak e udda)

När det kommer till kärlek så är det inte samma sak, skulle aldrig bli ihåp med en ful och oattraktiv kille, MEN lär man känna en person s¨å kan han bli vacker.
Deremot måste jag tacksamt medge att Markus är det snyggaste jag sett, helt ärligt, utan tvekan.

Det tyckte jag direkt, innan jag blev kär. trodde jag skulle tappa andan.

Nåja, när det kommer till ytlighet är jag nog mest hård mot mig själv. Jag MÅSTE se bra ut, kanske inte jämt, dygnet runt. MEN ofta. FÖR mig själv.
JAg är nöjd med mitt utseende också visserligen.

Jag är extremt hård mot mig själv, jag ställer höga krav på smink och hår. Bryr mig inte så mkt om vad andra tycker elller hur andra ser ut utan i ärlighetens namn är det jaget som avgör om jag ser bra ut.

Men är folk så ytliga som det verkar annars?
När det kommer till tex bröst, hårfärg, skor eller likande?
Då börjar man faktiskt undra vart världen är på väg.

Samtidigt som jag inser fakumet om jordens onda ytlighet så påminns jag om min egen.
Hur viktiga killars händer och armar är.
Fula händer=inget sex.
Hur jag först kollar in karlns skor. Hur sexigt det är med rakat hår oh tatueringar.

Oh shit, jag är nog lika jävla ytlig som resten av befolkningen, kanske tillhör jag den värre kategorin tillochmed??


a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFof_hyphenhyphenkPb5G86AXqcoPkbXjFVX5h5Uu7vEaNpn3OUEQh1jAvFWaNzu-xOhSHMc8kl2QAbVgzGnENI03GdA8jeQkMr6gkLqYgv9QldHgczheRGooy8d1l-ZP9TxdhojH9N13-JffGQnBI/s1600-h/Bild+978.jpg">