Trots livets hårde motblåst.
jag är sympatiernas härskare, jag är kärlekens gud och snällheten själv.
Även om jag vänligt men bestämt hävdar att jag kan vara djävulen själv om det inte passar sig.
ändå så känns det som att det som betyder något håller på att rinna rakt ur händerna på mig, som att jag i deras ögon inte är fin nog att värderas som alla andra.
Inbillningsjuk och naiv som jag är så stämmer det säkert inte. Men helt plötsligt får man tvinga sig på. Vilket är att inte föredra. Nåja, jag är väl den jag är..
Förmodligen jävligt svår att vara med.
Har visserligen förbaskat mkt vänner runt om i landet. Men få som verkligen betyder nått, och dom vill man ju gärna ha kvar. Fast vet inte om jag tänker slå mig blodig för det faktum att jag inte duger som jag är.
Näääääääääääähhhh sitter oh lyssnar på gyllene tider, väntar på hämtmat. Ska gosa ner mig i Soffan med dom små en stund sen ska dom sova =) Dagis i morrn..Tror jag.
Till er som tror ni är bättre än alla andra
Skit i dom människorna du inte duger för då :) Slösa bort tid och kraft på människor som inte värderar det är att kasta pengarna i sjön, umgås med dom du känner uppskattar dig inte bara för dina bra sidor men som accepterar att även du har dåliga sidor istället.
SvaraRadera