Markus

Du fångar upp mig i ett kanske,
drar in mig i ett alltid, lockar mig med frihet, hängiven underbar frihet.
Slutna ögon. Fridfull. Schhh. Stilla. Stilla.
Mitt betraktande öga brister, rinner över, av din skönhet.
I tårar reflekteras det solljus som bildat mönster på din vackra rygg.
Du är mitt allt.
Inkapslad denna morgon i min evighet.
Vet att du snart vaknar.
Och drar in mig i ditt underland.
Där jag kan känna smaken av ditt skratt, kan lukta på ditt hjärta, nudda vid din själ, röra vid din röst, vid dina ord, se din doft, känna det blåa i dina ögon.
Men ett litet tag till får jag vara betraktaren.
I ett ögonblick till är du min och bara min.
Älskar dig, Markus.
En viskning. Men du vaknar ändå.
Du vaknar så lätt, mitt hjärta.
Du ler, nästlar in fingrarna i mitt hår, i min nacke, och undret börjar på nytt.