Lyssnar på hårdrock i mina lurar och filosoferar över vänskap.
Vad är egentligen en vän?
Då menar jag en riktig sådan.
för vänner har man ju rätt många av, iaf jag. Så många att jag inte ens håller reda på alla. Och skulle jag umgås med alla så skulle jag inte hinna med så mkt mer.
Men Hur många av dom är äkta vänner?!
När jag tänker på det och vänder och vrider så kan jag egentligen bara komma på EN vän som funnits i mitt liv i sjuhelvetes massa år (typ 8 år) och stått kvar både i med och motvind, alltid haft en tröstande axel och en åsikt om saker och det är Mange.
En annan vän är Sofie, har funnits för varann lite från o till och även fast vi inte hinner umgås så sederligt ofta så när vi pratar/sms/skriver/träffas så är det som att vi just pratat, har alltid kul och kan inte minnas att vi varit osams direkt (även om det inte e fel i att vara det emellanåt heller)
Sen har jag ju massa andra goingar som jag bryr mig mkt om med. Och Markus är definitivt min allra bästa vän, för honom berättar jag allt, och han för mig. Vi har båda lätt för att prata m varann och är öppna och ärliga för varann.
Men har upptäckt "vänner" som har sidor man inte sett på flera år, antinge har man tidigare varit blind eller så är det sidor som kommit på senare tid.
frågan är om det är positivt?!
Är det en fördel att vara en "liiite finare" människa, att man ska känna sig mindervärdig i närheten av en god vän? (utan att personen inte uttrycker sig med dom orden utan kan räcka med en blick eller undvikande beteende)
Bryr mig sällan längre, och kommer förmodligen inte göra det framöver heller, den vännen förlorade jag nog tyvärr i våras redan.
Det var då jag fällde tårar, grät och grät. Saknade och hade gjort vad som helst för lite sympati och ett värmande ord.
Nu förvånas man varje dag av nya intryck, av nya bekanta och sättet att föra sig.
Det som är positivt och bra (och det menar jag helhjärtat) det är att hon mår bra själv och har ett bra och ordnat liv för sig.
Fast måste man utesluta sin omgivning?
undra om det har med att jag klippt navelsträngen med en viss familj/släkt?
Vet inte, tankarna bubblar o snurrar i min skalle, nu skulle jag verkligen behövt mitt hjärta här, tur han kommer i morgon.
Måste prata av mig.
Speciellt nu när skiten haglar ur truten på mitt favorit ex.
Trots allt så känns det förbannat bra, "den grejen" är nerlagt pga att allt va så bra, och den "andra grejen" blir de inte ens något med.
Lyssnar på 99 luftballongs med Nena, minns tiden som liten, vad smidigt allt va då.
Eller var det det??
Ähh vettifan. Fördelen med nutid är väl att man kanske är lite mer säker med sig själv än man va som liten.
Nåja, nu ska jag försöka lugna ner mig, ta en cigg och sen Sova.
God natt
Och föresten det är sant det där med att "när livet är Jobbigt, då prövas vännen"
Och jag skulle aldrig vända en vän ryggen..även om jag stundvis knappt orkar med mig själv. Bara så ni vet ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar