Det smärta mig mycket att behöva ta farväl...

Jag som briner för skrivandet, älskar det...
Dock så måste jag avsluta bloggen, försöka gå i ide (mer än jag redan gjort)

fösöka undvika denna fasansfulla människa, hon ska föreställa att vara min faster,
folk som har haft med detta odjur att göra råder mig at just göra som jag gör. Ligga lågt eftersom hon är fullständigt livsfarlig och kan hitta på precis vadsomhelst.

Just nu är det jag som är offret hon satt klorna i.
Hon lämnar inte mig, min familj eller mina nära mig inte i fred förens hon nått sitt mål.

Hon ser gladelige på när det går åt h-e för folk, spelar ut människor mot varann och ser står hon leendes och ser på.

Naiv och översäll som jag är har jag ändå alltid respekterat henne och faktiskt tyckt synd om henne.
Nu kan jag helt ärligt säga att jag hatar henne, och faktum är att hn är den ända jag hatar, hat är ett hårt och starkt ord.

En gång spelade hon ut mig o kim mot varann genom att slänga in kims hund som rymt hos mig och sen säga att hon inte visste va den va så Kim vart vansinnig på mig.

Sånna små suka saker.

Skulle hemskjt gärna fortsätta blogga, och kommer göra det fast mer anonymt och jag kommer ge er alla min nya adress som ni får hålla jävligt hemlig.
Vill inte att hon ska snoka i mitt liv.

Har blockat henne på fb (eftersom hon låg som nr 8 bland dom som besökte min sida mest trots att vi inte ens är vänner där)
Markus gjorde likadant.
Sen börjar det hännda desto emr skit bara för det (hon kunde väl inte riktigt ta det)

Jag tycker det är tragiskt att hon kan få förstöra folks liv så som hon gör.
Men folk är livrädd, livrädda för vad hon kan anmäla eller sprida för rykte.

Jag har under det senaste halvåret samlat tillräckligt mkt kött på benen och människor runt om mig som bryr sig om mig och stöttar mig i denna fasansfulla process att jag nu vågar stå för mina känslor.

Personligen är jag sån att jag hatar henne, fine då pratar vi inte med varann sen är det bra...intriger och skitsnack och en massa annan negativ energi är fruktansvärt bortkastat.

Det underliga i allt är att hon anmäler och anklagar mig för saker hon själv gör.

Saker hon själv sagt inför mig och andra personer.

Kan gå ut med att under det senaste är jag anklagad för en j-a massa.
Jag är bla självmordsbenägen-vilket jag aldrig varit, som mamma har man inte den lyxe även om jag medger att mit liv varit fruktansvrt motigt många gr.

Deremot dagar innan hon anmälde mig til socialen för att vara det så satt hon här i mitt hem och sade sig vara självmordsbenägen, att hon försökt ta sitt liv med en överdos stilnoct.
Jag tyckte bara synd om henen och försökte trösta henne. Sen ringer socialen och vill träffa mig för att "min faster anmält mig för detta"
Narkomaner ringer på min dörr och vill köpa receptelagd och narkotikaklassad medicin eftersom "min faster" hävdar att det finns att hämta hos mig.

Jag har ingen narkotikaklassad medicin. Har Venlafaxin 150 mg utsrivna (googla får ni se) Hade dock stesolid utskriva under Connys begravning.

Kan egentligen bara säga att dom anklagelserna hon riktade mot mig va fruktansvärt jobbiga (va mkt mkt mer än det jag skrivit här) dom har både gjort ett oanmält hembesök hos mig och jag har träffat dom flertalet gr, utredningenlades dock ner eftersom det inte fanns något att anmärka på.

Dom har tom pratat med dagis, även där skötte sig både barnen och vi föräldrar exemplariskt.
Kim och hans mamma har blivit anklagade för saker som att vara "mkt psykiskt sjuka" vilket även jag har.
Jag ar diagnosen depprission och utbrändhet vilket såklart är en sjukdom i sig men inget som gör att jag inte kan ta hand om mina barn.

Har en fantastisk kille som gör livet så mkt lättare att leva, som stöttar mig i allt det här.
Även fast hans bakgrund såklart gjort livet extra surt och självklart är det godis för en person som henne.

Både jag och Markus knarkar o säljer knarl.
Kan också tillägga att jag efter den anmälan självmant bad dom att få drogtestas 2 gr i veckan, vilket min social sekreterare tyckte va onödigt eftersom hon inte fann det som speciellt sanningenligt.

Men det är ju mitt val och jag toog beslutet eftersom jag antar att anmälningar om droger komer fortsätta ramla in och då har dom ju bara ett nr att ringa och på så sätt vet dom att jag är drog fri.

Droger är liksom inte min grej, barn och knark går inte hand i hand enligt min mening.

Jag har även "lämnat barnen ensamma och gått ut och supit" vilket naturligtvis inte stämmer, den anmälan togs ine heller på stort allvar utan lästes upp för mig.

Vevm lämnar sina barn ensamma? det kan hända va somhelst. Dessutom är mina barn så pass stora att skulle dom vakna och jag inte va hemma så skyulel dom kunna gå ut vilket skulle vara katastrof.
Och tror inte en frisk och sund människa skulle göra så mot sitt barn. Iaf inte i den åldern som mina barn är i.

Jag är lycklig, jag har mina underbara och fantastiska barn och vi är en familj tillsammans med min underbara fästman Markus.
Har en underbar mamma och syster som även dom sstår bakom mig, mina vänner, mina barns pappa och hans familj.

Det är huvudsaken.
Jag tar inte åt mig egentligen fast nu börjar det spåra ur och nu känner jag att nu drar jag mig tillbaka, samtidigt som jag känner att jag vill att ni ska höra min version av det hela eftersom jag vet att hennes välsmorda mun går runt i gränna och pratar och jag har hittills inte försvarat mig.

Har ju hört hur hon snackadat ner sina vänner och liknande om saker som är helt befängda och rent av elaka.

Jag vill bara va i fred, gå i skolan, va med mina barn och bara leva mitt egna liv.

Det har såklart varit fruktansvärt påfrestande att fortsätta gå med huvudet högt.

JAg och Markus kollar även efter Bostad på annan ort, just för att komma ifrån henne och det hon skapat.
För vår skull, för barnens skull.

Stackars henne slilla söta flicka, inga väner...cyklar alltid runt ensam.
Inget bilbälte och kan alla ord som "kuk, fitta osv..."
Hon har även hörts säga "jag ska köra i hjäl både mig och min dotter..."

Det om nått borde anmälas egentligen.

Vi brukar stanna och leka med henne när vi ser henne.

I vilket fall som helst, tänkter jag inte lägga mer negativ energi på denna kvinna, tycer hon är sorglig och pinsam.
Och vill även påpeka att socialtjänten är underbar. Dom är helt fantastiska, snälla och oerhört förstående och hjälpsamma. Att jag fått kontakt med dom och få ventilera saker som händer mig emellanåt är oerhört tryggt och skönt.

Att ha fått stämpeln OK i pannan som en bra mamma som jag vet att jag är av proffessionella utredare är också underbart.

Kom ihåg att vara en bra mamma är inte att föreställa sig och vara "perfekt" utan att vara just den du är, göra så gott du kan, vara generös med kärlek och tid.
Dina barns kärlek till dig kan ingen ta ifrån dig och det är det som spelar roll.

Att höra mina barn bedyra sin kärlek till mig och sin pappa värmer i hjärtat, det betyder att vi gjort nått rätt iaf :-)

Ha det så bra kära ni, hoppas vi ses igen!
Har vart kul att blogga, kul att få er respons och fina kommentarer, även elaka kommentarer har vart roligt, det har vart lite av mitt syfte.

Nu ska jag o mina kära små barn på utflykt med nybakat bröd :-) (ett tips min fästman gav mig igår i tårarnas stund under ett telefonsamtal)
På återseende...(gillar inte avsked ;-P)