Det perfekta förhållandet!

Finns det? Egentligen tror jag att det sk perfekta är något som varje individ trivs fulkomligt med därav perfekt.
Tyvärr verkar just begreppet "PERFEKT" vara en utopi av något som alltför många människor letar efter men som dom förmodligen aldrig kommer hitta.

Och vem vill egentligen ha en avbild av sig själv?! Något perfekt med någon som är perfekt och identiskt med just ens egna jag?!

Jag skulle vilja kalla det jag har med Markus perfekt, med det vill jag understryka att det inte innebär problemfritt.
Vi om några har/har haft problem sedan dag ett.

Vi har fått kämpa (i synnerhet jag) för att bevisa för omgivningen att vår kärlek verkligen är på riktigt. Att vårat förhållande inte på något sätt skadar oss eller dom runt omkring.
Det har varit jävligt tufft emellanåt och påfrestat våran relation, MEN vi gick vinnande ur det.

Är överlycklig att jag hittat en man som han. Trots att vi är identiska så är vi fruktansvärt olika på något konstigt sätt.
Vi kan kommunicera, han förstår mig. Och jag honom. Vi stöttar och finns där.

Och i ärlighetens namn va jag nöjdare än nöjdast när jag va singel, hade tappat tron på att det fanns en man som jag kunde bejaka mina kvinnliga sidor. Men ack så fel jag hade.
Har helt ärligt aldrig förr varit lyckligare (men heller inte olyckligare emmellanåt för det r fruktansvärt jobbigt att vara så långt ifrån varann)
Och har heller aldrig upplevt en starkare kärlek.
NU förstår jag vad som menas med att kärlek kan krossa berg.

Har ni hört låten m Shirly Clamp- Du är allt (länk längst ner i inlägget)? Exakt som hon sjunger känner jag <3