Conny

Fan saknar en av mina närmsta.
En sten ligger och trycker och gör det obegripligt att andas.

En jobbig dag, har känt mig nära till gråt, och panik saknat =(

Försöker verkligen få in i huvudet hur han såg ut, och hur hans röst lät.
Vad fort sådant suddas ut.

Kommer ihåg morgonen den 24 okt när Roger ringde och berättade. Jag skrek fan rakt ut. Kändes som någon slitit ut hjärtat med hela näven. Det gjorde så ont. Fick ingen luft.
Min äldsta vän fanns inte mer. Han va nu bara en i mängden i en jävla låda på bårhuset. Fy fan kräktes och grät om varannat i två veckors tid, kunde inte sluta.
Sov inte hemma på säkert en månad.

Helt klart de värsta jag upplevt.

Det ÄNDA positiva detta har fört med sig är att jag formodligen inte träffat Markus.

Tar en öl nu, känner mig jävligt sentimental och gråtmild.
Vill ha tillbaka honom en kort stund bara, säga saker som man inte hann få sagt.

Även om han förtjänade att bli råutskälld den där kalla fredagsnatten mellan den 23-24 oktober , så gör det ont i mitt hjärta att jag va arg på honom.

Minns just de ögonblicket som det va igår, han stod utanför min port hemma.
Jag hade vart ute en sväng m en kompis, han o jag tog sällskap hem o där stod Conny med en bil.

Jag gormade åt honom och han skrattade bort allt och skulle va löjlig "Men johnanna jag saknade ju dig.....va ju tvungen att ta bilen och dra hit..."
Frenetiskt försökte jag manipulera till mig nycklarna och efter ett tag sa han att han bara skulle parkera, gick mot bilen men stannade och vände, hände ner över räcket ovanför mig och så tittade han på mig "Johanna du vet att jag älskar dig va?...säg att du älskar mig..." som tur va så gjorde jag det.
Dock med mindre trevlig ton.

Sen stod jag med lång näsa och inväntade att han skulle komma, men ingen Conny kom.
Återigen hade han lurat mig.

DÅ va han förmodligen redan på på väg hem. En stund senare händer något och hans åker av vägen och in i det förbaskade trädet med taket först och avlider ganska omgående , för att drygt tre timmar senare bli hittad av en som jobbade på posten.

Fy fan. Att jag låg och sov medans han låg död i en bil mitt ute i skogen. Jag ryser. Jag saknar honom så.

Vill ha honom tillbaka. På ett sätt känns det skönt att Markus älskar honom lika mkt för då kan man sörja tillsammans.
Vi visste ju vilken liten pojke han va bakom den "tuffa" fasad han visade utåt.

Nee fy fan, blir blöt i ögonen, ska ta tag i disken=(
Amanda kommer o tar en öl med mig på balkongen sen.

Detta kortet togs 4 dagar innan han dog <3