Saknar...

GIck o lade mig för att få sova, lyssna lite i min Mp3 och plötsligt kom låten "dagboken" och alla jävla minnen m Conny dök upp som demoner i skallen.

Får fan inte bort det, saknar honom så mkt. Det gör så ont. Varje dag tänker jag på honom, ägnar han e tanke...Undrar vad han gör JUST nu.

Älskar honom mer än jag någonsin kunnat ana. För ungefär et tår sedan just nu vet jag att vi va nere på pir kro o tog några öl, han spelade på maskinen o vann massa.
Sen körde vi vårt vanliga skojjbråk hela vägen upp till amalias vi välte varann styp i kvarten ner i gräset så hela jag kom upp fullt med gräsfläckar.

Kvällen slutade dock inte lika roligt när han fick för sig att en gammal gubbe tittade på mig o han började skrika att han va gubbsjuk och slog ner honom, jag vart arg o drog hem.

Som vanligt en stund senare stod han utanför mitt fönster o ville komma in. Jag va arg o drog in honom, arg för att jag skulle börja jobba kl 7..

Han gick med mig mina 5 km till jobbet dagen efter jag tvingade honom att stanna kvar o lagade frukost åt honom.

Känns så overkligt, har gråtit mkt nu. Jobbigt, det tröttar ut en.
Hatar det definitiva att man aldrig mer ska få höra hans röst, aldrig mer se hans ansikte, röra vid honom eller se hur telefonen ringer o ringer.

att inte få sms i från honom eller att inte få läxa upp honom efter hans eviga sattyg.

Usch kära lilla Conny, är så arg på dig. Varför kunde dun inte bara ge mig nyckeln? då hade detta aldrig hänt.
Varför va jag inte mer ihärdig?!
Kommer man någonsin sluta anklaga sig själv.
Åker aldrig förbi helvetes granen utan att tänka på det, Barnen ska altd sätta sig vid ett säte så dom ser ut från bussen tittar ut och vinkar o säger "hej hej COnny o Connys gran" Värker i hela mig.

Känns som man tjatar sönder folk med saknaden av honom för nu "Borde man ju helt enkelt gått vidare"
Till viss del klart man har, men han finns alltid i mina tankar och vissa dagar e ett helvete, jag gråter o saknar.

Ibland vill jag inte säga varför.
Det som känns skönt är att veta att han älskade mig, han tydde sig alltid till mig när det var någonting.

Jag kände honom som få, fast på ett annorlunda sätt.

Usch måste försöka sova, svårt bara...

Den här bilden tog jag på honom bara några dagar innan han dog... =(