Att vara mamma..

Visst är det underbart att få möjligheten att vara just mamma?! är alldeldes för många som aldrig får chansen, många som stirrar avundsjukt på alla dessa mammor som struttar runt i sina flaschiga barnvagnar med skrikande bebisar.

Man tar det för självklart, ibland tackar jag gud för att jag faktiskt begåvades med en kropp som kunde bära ett barn, föda det och sen få ha kvar det...två stycken fina och friska barn.

Alla mammor är olika, tänker olika och gör olika.

Men nu till det jag faktiskt tänkte skriva om, det förbjudna... känslan man som mamma INTE högt får tala om..

Just nu är jag helt slut, somnade helt utmattad kl åtta igår, helt färdig... somnade före mina barn.
Om ni som inte har barn bara visste vilket arbete det är att ha barn, i synnerhet två.
Dom kör slut på en.
Beundrar stort alla hemma-mammor som går hemma med alla sina barn och lyckas ha fantasi nog att underhålla dom från tidig morgon till kväll.

För är det något barn kostar så är det TID...Massa tid och enegemang.
Alla barn förtjänar att vara barn och att ha pigga och kärleksfulla föräldrar.

Jag försöker i den milda grad att jag slitit mitt hår så jag nästan är skallig att vara så pigg och aktiv jag bara kan, vi är ute och leker, utflykter hit o tid.
Läser bäcker så det känns som jag ksulle kunna söka jobb som biblotikarie, kollar film.
Bygger sandslott så knäna är precis prickiga av all sand, badar och lagar mat tillsammans.
Men just nu känner jag att all ork rinner av mig, skulle inget hellre vilja än att ha semester, få sova bäst jag vill. Gå in o ut som jag vill.
Bara en vecka eller nått. Har vart barnledig EN vecka på hela sommaren.

Jag älskar mina barn, mest på denna planeten och det finnns inget jag inte skulle göra för dom.
Är en sån där morsa som stövlar fram som en virvelvind och härjar om det är något som jag misstänker skadar dom.

Men har man ingen rätt att vara trött? Varför e det sån tabu?
Jag skäms inte, jag är inte mer än människa.
Men många höjer ögonbrynen högt som satan om man yttrar det.

Jag erkänner att ibland gör dom saker så man får låsa in sig på toaleten 2 min och bita sig själv i näven för att inte få ett psykopatiskt utbrott.

Barn som mina dvs väldigt hyperaktiva tär på en. Om emil i lönneberga spelats in nu så är jag säker på att min son fått huvudrollen som Emil, han hade inte ens behövt spela någon annan än sig själv så busig är han.

Mina barn gör mig lycklig, älskar att höra deras elefant klampande fötter dunsa runt här hemma... MEN just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och bara SOOOVA!

Nåja, nog med självömkan. I morgon är det iaf fredag och barnen ska till sin far och elak som jag är hppas jag dom kör slut på honom så han förstår hur det faktiskt är att vara förälder.
Och så kommer min blivande Make hem, ska bli härligt att bli bortskämd med komplimanger och kärlek...

Puss på er kära läsare... hoppas ni njuter av solen !