Tro mig jag lider, om ni visste hur jävla tufft det är varenda jävla gång vi ska skiljas åt?! Tårarna fullkommligt forsar.
Snacka om Sm-guld i att lipa.
Saknar honom.
Haft en underbar helg. I torsdags kom han min baby. Han hade haft möte med soc, som tycker han kan börja slussas hemåt nu, vilket i sig är underbart! I Januari börjar han ju sin undersköterske utbildning!
Längtar.
Vi har mest vart hemma i helgen, legat i soffan, kramats massa. Promenerat, tänt massa ljus, lagat massa god mat, badat och pratat massa.
Och nu har han åkt, känner mig så jävla tom.
Han gör min vardag så ljus. Små saker som att tex när jag kom hem efter jobbet i fredags hade han köpt en polkagrisklubba format som ett hjärta, hur sweet är inte det?!
Eller när man går ut i köket för att diska så ligger det ett vykort med små rader skrivna av kärlek.
En sådan sak kan rädda en hel dag.
Att krama om honom är underbart. Att ha honom vid min sida gör mig hel som människa. Ingen förstår mig som honom.
Ingen uppskattar det jag gör så mkt som han och han peppar mig. Han stöder mig.
Usch känner mig så ensam. Ska ringa honom nu, han har nog kommit fram till hemmet nu iaf. Älskade lilla plutt!
Varför be till någon som inte finns? Och om han finns och är allsmäktig står han just nu och tittar på och ser ditt lidande och om han vill kan han på stört bota marcus från sitt missbruk, skriva ut han från hemmet och skicka in han i din lägenhet om han vill. men han vill inte. så varför be till en skitstövel som så enkelt skulle kunna göra ditt liv bättre men bryr sig inte? Slösa inte bort livet med hokuspokus och om du nu måste ha hjälp av en gud kan du väll ta nån som är lite häftig iallafall som Zeus?
SvaraRaderahaha you are so sick :p
SvaraRadera