!!!!!!

Lita inte på någon, det som du berättar för folk, va inte så jävla säker på att det stannar där.

Ibland undrar jag om jag är den ända som ser skillnad på vad man pratar om och inte.Vad är privat och vad är okey?! det är på nått sätt en oskriven regel, iaf för mig.

Är så jävla besviken, inte vart mer besviken på länge.

Gör så ont. Inte för att det egentligen spelar någon roll, utan för att jag berättat saker i ren jävla förtvivlan och i 110 procentigt förtroende, INGEN vet (eller jo nu)
Bara jag o denna...
Trodde jag.

Jag lovar en stor trubbig sax rakt i hjärtat gör mindre ont, det svär jag på.

Fy fan. Lita inte på någon annan än dig själv. Ett tips.

Så ledsen så jag knappt kan se personen i ögonen, känner mig sviken. Ruttet behandlad, förnedrad. Och ett jävla förlåt räcker inte alltid, det är trots allt bara ett ord.

Ibland visar det tecken på ånger hos en människa men ibland reparerar det inte en skada, en del verkar ha lätt för att trampa på andra och också lätt för att säga förlåt och skadar andra och sen vräker ur sig ett förlåt så ska allt vara bra som bortblåst.
I min hjärna funkar inte det, inte alltid.

Är visserligen både för snäll och dum.

Ibland förlåter jag. Alltför ofta. Är för godtrogen även om jag är bra på att käna av människor.
Ibland kanske man blir förblindad av andra omständigheter. Vad vet jag. Det ända jag vet är att det gör ont.

Hoppas h*n fattar hur jävla ont det gör, och hur onödigt det va att öppna munnen och spy ut privata saker.

Ärligt talat,,, allt känns så hopplöst just nu..... Vill dra täcket över huvet och glömma allting.

Dock har jag två små busar som tvingar mig lägga pärlplattor och annat pyssel.
Farmor (deras) fyllde 41 igår så dom gör tusentals med små färgglada presenter! Ska ge henne dom idag, det uppskattas med all sannolikhet!