Kärleken..

Det är tomt och det är hur fullständigt som helst att det fattas någon här hemma.
Jag hatar det, varje kväll är det samma visa..Ligga ensam i soffan, borsta tänderna ensam, lägga mig ensam....

Snart...snart är det slut på det och då ska vi aldrig mera vara i från varandra, inte så här långa tider i alla fall.

När han är hemma känns allt så definitivt, så bra.
Allt liksom rullar på. Hela familjen mår bra. Jag är strålande lycklig, barnen älskar honom och klänger ständigt i honom och vill busa.

Min dotter speciellt är överförtjust i han, hon vill att han ska läsa böcker för henne, ha henne i knät och endast han får duscha henne.

Längtar tills jag får föda hans barn för han kommer bli den bästa pappan i hela världen. Han älskar barn och barn älskar honom.

Är helt galen i honom!!