Alltså ett äktenskap måste vara ett himla pusslande att få att fungera år ut och år in.
Jag vet ju inte för än är jag inte i ett.
Men eftersom jag snart är i ett så har jag tänkt mkt på det, pratat mkt om det med min trolovade och studerat lite om just äktenskapet i sig hur det ser ut i olika kulturer, hur man får det att fungera.
Av tidigare erfarenheter så vet ni ju att jag inte e någon höjdare på långa relationer mitt första på 3 år sprack, mitt andra på nästan 6 år och två barn sprack det också.
Men nu är jag kär som jag aldrig tidigare varit (det är faktiskt sant) vi är både äldre än vi varit i våra tidigare relationer, vi vill samma sak.
Vi kommunicerar. Det är otroligt viktigt, jag tror hela äktenskapet hänger på det.
Tappar ni kommunikationen då e det liksom kört. Sen har vi såklart ärligheten, jag och Markus vi berättar allt för varann, även om det är jobbiga saker som man inte vill säga så gör vi det ändå, Han är inte bara min blivande make utan min bästa vän också.
Sen måste man hålla romantiken levande överraska varann, måste ju inte vara dyrt och uppseendeväckande räcker väl med en snuttig lapp med nått sött uttryck liggandes på köksbänken typ.
Hålla allt vid liv. Knulla massa. För även om man inte tror det så är sex faktiskt riktiga batterier för förhållandet.
Som sagt jag är långt ifrån en expert, men detta är vad jag tror, och så vi tänker leva.
Med Markus har jag lärt mig saker som jag aldrig tidigare ens lagt märke till, jag älskar helt ärligt varenda sekund i hans närvaro, att ligga breve han och känna hans hjärtslag., Bara sånna småsaker kan göra mig helt euforisk.
Man måste tro på kärleken. Man måste sakna ibland också. det är viktigt.
Jag är stenhård på "i nöd och lust.... tills döden skiljer oss åt" Jag vill inte lova massa saker som jag inte kan hålla.
Jag har bestämt mig det ska vara jag och Markus resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar