Tragiskt !

I går tidigt på morgonen omkom tre unga människor i Hok, alla i 25 års åldern.
Mår så fruktansvärt illa av det.
Känner ingen av dom, vet bara vilka två av dom är till utseende och namn och har typ befunnit på på samma plats som dom vid fåtal tillfällen.

Kan inte sluta tänka på det som hänt, mår så dåligt och grips av ångest för alla anhöriga, alla vänner - alla sörjande, jag vet ju hur jävla ont det gör att förlora någon som betyder hela ens värld.

Sen att tre unga människor-vänner-arbetskamrater mister livet på ett så onödigt sätt gör mig ont.
Det påminner en om hur kort livet är.
Hur fort saker kan ske, hur rädda man verkligen ska vara om varann.

Fan, klamrade fast mig vid Markus i natt när vi skulle sova, var 5:e minut kom det skärrade kommearr ur min mun som jag helt enkelt va tungen at dela med mig.

En klapp i håret och "tänk inte så mkt på det mitt hjärta" till svar, gör en tro det eller ej mkt lugnare och tryggare.
Att få pressa in min hand i hans enorma händer, låta min hand försvinna och låtsas vara ett barn för en kort sekund, helt i hans makt.

Fy fan, vet inte vad jag skule ta vägen om jag skulle förlora honom eller nått av mina barn eller någon annan i min familj eller en näöra vän igen.

Fixar man det?
Har alltid vart känslig med tragedier och haft extremt med medkänsla men sedan Conny dog så går det igenom hela mig och vet jag någon som sörjer så sörjer jag på avstånd vare sig jag vill eller inte.

I Vilket fall som helst som start på denna nya dagen som jag tacksamt nog fick uppleva så vill jag önska dom tre som avled En stor välsingelse och hoppas ni har det bra där ni är.
Och en jättekram till alla nära och kära till er som just nu sitter mitt i julstöket chockade, sörjande, panikslagna och förtvivlade, jag känner verkligen med er.

Peace!