The one!

Satt och knåpade lite med bröllopsplaner , och just nu a jag inne lite på musiken, i samma veva satt jag och kikade runt lite på fotografier på mig och Markus, på bara Markus och på Markus o barnen.

Hela jag fylldes av nått skumt,det e sant, va tvungen att gå in på toan och torka mina blöta ögon (larvigt va?! )

Jag har verkligen hittat "the one and only" helt klart, ibland kan man vara så uprymd av sin nyfunna kärlek att man förblindas av alla hans ovanor osv...

Ibland e ens kärlek och drömmar bara en illusion.
Men nu när vi e sambo sen en bra stund tilbaka e jag säkrare än någonsin, och definitivt kärare.
Han tar hand om mig precis som man ska göra när man lever med någon.

Han e en sån där man som man önsar sig men som liksom inte existerar, sen att jag helt ärligt tycker att han e det snyggaste jag skådat e ju inte ett minus heller.

han e för bra för att vara sann. Han ställer upp i tamejfan alla väder och vinder, förstår inte hur han orkar.
Större hjärta finns inte, det gör fan inte det.

När han står framför mig blir jag helt euforisk. Vill bara skrika "kom närmre...."
E sådär galet pirrig fortfarande trots att vårt förhållande inte e dagsfärskt.

Är inte det sött?
Jag tkr det själv, vi hånglar fortfarande varje dag, somnar i varannras armar, söger söta saker och skickar massvis med romantiska sms var dag.

Ajaaa, ska borsta gaddarna nu för han dyker upp närsom nu whiiii =)