tisdag 26 juni 2012
Bristningsgränsen...
Är så frutansvärt nära bristningsgränsen, från att ha vart på topp och velat göra "ALLLLT och helst NUUUU...(eller i går)" til att för en dryg veckan sen komma in i nån jävla bubbla av ångest och obehagskänslor, rastlös fast INGET är kul, värsta abstinenssymptomen som sömnlöshet, värk i kroppen, frysen o svettningar och dessa nedrans myrkrypningar i benen...Postakut abstinens säger dom att det är kan komma 2-4 månader efter avslutat drogmissbruk, känns ändå skumt, kroppen borde ju vant sig av me skiten nu...Att det käsnlomässigt kommer vara tufft i flera år det räknar jag med men inte att kroppen ska balla ur :/ och höjden av allt va i måndags när jag träffade Liam, kändes som han inte kände igen mig som han brukar, önskar sååå att umgänena va oftare som det är m Neo o Tess, lämnar ändå 3 rena prover i veckan. Och så länge jag är på kärrarp borde jag få "ok stämpel" i arslet. Dom vet ju att jag är en bra mamma utan droger och Liam behöver ju känna mig fullt ut om han ska hem en dag?! Just idag är jag i ett mellan läge "ska jag - ska jag inte..." naturligvis tänker ja på konsekvenserna och gör inget dumt men nekar inte att jag bollar med den tanken hela tiden just nu. Tankar är ju inte förbjudna men risken är att man triggar sig själv och trillar dit, för de e fan inte svårt att rasera något, desto svårare att bygga upp igen :( men som Markus alltid säger "droger leder bara till- instution, fängelse och död..." sant! Ibland önskar jag att jag haft cancer, det går ju att bota, detta är fan det största helvete jag levt i :(
Hoppas ni därute har en bra dag. Gud välsigne er! Visst är han fanstastiskt fin lilla Liam?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
Jag
Jag har haft cancer, förstår att du har det tufft men det är inte alltid så att du blir frisk efter cancer, jag kommer vara funktionshindrad resten av livet, flera av mina vänner dog och ingen av oss gjorde nåt så aktiv som att börja knarka. Vi var bara barn som fick reda på att vi förmodligen kommer dö. Jag låg 3 mån sängliggandes och kunde inte sitta upp själv, dränage, dropp, och operation efter operation, det värsta sjukdomstillståndet varade ett år. Sedan följer 10 år av rädsla för återfall och till slut om du har tur är du "frisk", fylld av ärr på kroppen och kroppsliga förändringar som sätter drömmar i kras med amputationer och liknande... och det är om du har tur och överlever. PS, jag kan förmodligen inte ens få barn pga av behandlingen.
SvaraRaderaJag förstår att du har en stor kamp framför dig men jag lovar dej, du hade aldrig valt cancer och ett barnlöst liv stället... och det hade varit vid turen att överleva..
Johanna jag fattar inte hur du hellre vill ha cancer? Hur tänker d egentligen?
SvaraRaderaJohanna, kan inte göra mer än att sända dig styrka, mod och kärlek! En dag, timme, minut, sekund i taget...
SvaraRaderaFörstår att du har det jobbigt, att inte få träffa barnen så mycket som du önskar. Särskillt ditt lilla hjärta som är så liten... Låt inte känslorna av hopplöshet ta över om du nu kände att Liam inte kände igen dig som vanligt... Hoppet är aldrig ute!
Kramar jennie
Måste ju va riktigt hemskt när det gått så långt att ens barn inte känner igen sin egen mamma? :/ Lider med dig!
SvaraRaderaMen alltså lite kan du ju ändra på själv..jag menar alla piercingar , dreadsen? Asså jag menar det är ju inte konstigt att folk började snacka och misstänka. Om man nu vill ändra på sig nu då i samband med drogfriheten så finns det vissa saker som man kan ändra på och redan då så framstår man som en " vanligare" människa om du förstår hur jag menar..Det ser faktiskt bättre ut när man är förälder.
SvaraRaderaAtt jämföra sin egen smärta med någon annans- då är man nog alltid ute på djupt vatten. Det är väl långt ifrån alla cancerfall som går att bota. Missbruk kan kanske kallas för sjukdom men i slutändan är det du själv som har avgörandet. Har du tillräcklig vilja och kraft för att komma ur det och stanna kvar i detta nya nyktra tillstånd. Tappa inte modet utan bevisa att du är en av dem dom har styrkan och modet!!! Kämpa för dina barn skull!
SvaraRaderaHur man ser ut kan tyckas som en ytlig sak att prata om i sammanhanget, men visst är det viktigt vilka man identifierar sig med. Vill man stäva mot Svensson-livet eller hålla sig kvar i missbrukar kulturen?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderadu gör mig bara ledsen , tänker inte svara, vi känner inte varann sen lång tid så du har ingen aning, och jo du ser din åsikt som den ända rätta, de e uppenbart. så alla andras brölllop va bättre än vårat? varför kom du ens? shit va illa du gör mig, och varför e du inte glad att det går bra för oss nmu ist för att trycka ner oss?
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaVarför tar du bort vad din syster skriver men annat låter du stå om hur mycket du knarkat delat sprutor hur Markus och famför allt DU förstört hela livet för dina barn! Tacka Gud el fan att Tess och neo har en pappa värd namnet! Att Markus aldrig kommer lyckas är inte konstigt el förvånande men om kärleken övervinner allt e stal och så vidare kan jag hålla med om men att någon el något annat skulle vara större än dina barn är tragiskt! Du måste vara en av de största egoisterna uch men tyvärr är de din sjukdom och då menar jag inte din påstådda ADHD undan din känslomässiga störning som bara skriker efter uppmärksamhet! Hoppas Kim förstår att det är dags att bryta totalt med dig och bara tänka på barnen. Så kam du och Markus bli hur lycköiga ni vill men tänk efter innan ni sättet fler stackas barn till eran sjuka verkligahet! Ber att Liam får ett bra liv uran eran påverkan! Hoppas du gillar det du ser i speglen som sagt all lycka till dig och Markus din livskärlek må dina barn aldrig förlåta dig! Om 3 månader lär ni springs på juneporten igen
SvaraRaderaSyskon sitter väl inte och klagar på varandra, man ska väl stöta och vara där för varandra..
RaderaSkulle också ta bort elaka kommentarer i från mina syskon om dem skulle skriva elaka saker till mig.. Skulle ju kännas hur sjukt fel som helst. Så förstår Johanna varför hon gör det..
Förstår inte varför alla är så emot både Johanna och Marcus.. Dem skulle väl inte skriva in sig på b-hem om dem inte vill bli rena och få hem barnen..
Bättre att man stöttar än att ge negativ energi hela tiden..
Ni verkar ju inte ens vilja att dem bli rena. Skulle väl eran värld gå under, vad ska ni då prata om???
Kan bara hålla med dig Maria i det du skriver! Klockrena ord. Johanna du vet att det finns så många som stöttar dig fast du inte vet om det. Vi finns här i allafall ska du veta så kämpa på nu! Från en som har dig i hjärtat varje dag. Styrkekramar <3
SvaraRaderaSkriva in dig så skitsnack å sne vridet dom hade inget VAL hade inte Johanna gjort det hade hon fått lvm och Markus kan alla räkna ut själva att det fanns inte mycket val där heller!!!! Stötta pundarna kan alla tydligen göra men VEM ska stötta dom stackas barnen Liam kan inte få det bättre än där han e plaserad och Tess och Neo har det bra hos sin pappa. Johanna du har redan gett upp dig själv och barnen och satsat allt på Markus forsätt med det och låt Barnen leva långt bort från er två!!!!!!
SvaraRadera